Publicerad i maj 2024, har Pickles-rapporten äntligen kastat ljus över antalet fångar som dog i nazisternas koncentrationsläger på Alderney.
Alderney, den nordligaste av Kanalöarna, är känd för sina pittoreska stränder och gästvänliga invånare. Men trots dess vackra landskap döljer ön en mörk historia, då det var hem för det enda nazistiska koncentrationslägret på brittisk mark under andra världskriget.
I årtionden har det rått kontrovers kring öns arv, med många som hävdar att de officiella dödstalen var kraftigt underskattade. Vissa har till och med beskrivit Alderney som ett ”mini-Auschwitz”. Som svar på detta beordrade Lord Pickles en utredning 2023, och resultatet publicerades i maj året därpå. Slutsatserna i rapporten kan äntligen ge viss klarhet och hjälpa dagens invånare på Alderney, såväl som de efterlevande, att bearbeta denna smärtsamma del av öns historia.
En problematisk historia, förvärrad av konspirationsteorier
När den brittiska regeringen demilitariserade och evakuerade Kanalöarna 1940, tog nazisterna snabbt över. Hitler såg arkipelagen som en idealisk bas för en potentiell invasion av Storbritannien, och Alderney blev snart den mest befästa av dessa utposter. Vid sin höjdpunkt tros Alderney ha huserat 4 000 fångar från olika europeiska länder.
Fångarna tvingades utföra hårt fysiskt arbete, fick knappa ransoner och utsattes för brutala misshandel, och avrättningar var inte ovanliga. Tidigare uppskattningar placerade dödstalet på Alderney vid 389, men den siffran har varit föremål för omfattande spekulationer och debatt under lång tid.
Eftersom nästan alla av öns 1 500 invånare evakuerades innan nazisterna tog över, och majoriteten av fångarna kom från andra länder, har det varit mycket svårt att fastställa exakta dödstal. Denna osäkerhet gav bränsle åt konspirationsteorier som hävdade att det verkliga dödstalet kunde ha varit många gånger högre än den officiella siffran. Vissa påstod att tusentals människor förlorade livet på Alderney, vilket orsakade oro bland dagens invånare.
Klarhet och avslutning
För att en gång för alla klargöra situationen beordrade Lord Pickles en översyn av öns historia i juli 2023. ”Siffror är viktiga. Det är lika mycket en förvrängning av Förintelsen att överdriva antalet döda som det är att underskatta dem,” sa han vid rapportens publicering i maj året därpå. ”Sanningen kan aldrig skada oss.”
Pickles-rapporten, sammanställd av en panel bestående av 11 experter, granskade ett enormt arkivmaterial och kom fram till flera avslöjande slutsatser, bland annat:
- Minst 7 608 fångar hölls på Alderney under nazisternas ockupation.
- Mellan 641 och 1 027 personer tros ha dött under denna tid.
- Det är mycket osannolikt att dödstalet översteg 1 134 personer.
- Utöver dessa dog minst 97 personer under transport till eller från ön, och ytterligare en person försvann helt.
- Detaljerade listor över många av de döda har sammanställts.
- Även om ny information skulle komma fram, förväntas det slutliga dödstalet inte öka med mer än några hundra.
Även om dessa siffror är betydligt högre än tidigare uppskattningar, ligger de långt ifrån de mer extrema spekulationerna som cirkulerat innan rapportens publicering. Dessa siffror kan nu en gång för alla lägga de skadliga konspirationsteorierna till ro, vilka dragit paralleller med det folkmord som ägde rum vid platser som Auschwitz.
Förklaring till rättsligt misslyckande
En annan omstridd punkt angående Alderneys historia har varit att många av de ansvariga för grymheterna aldrig ställdes inför rätta. Under årens lopp hade inga tillfredsställande förklaringar getts av myndigheterna. På denna punkt kunde Pickles-rapporten ge ytterligare klarhet.
Panelen fann att detta till stor del berodde på offrens nationalitet. Eftersom majoriteten av fångarna var sovjetiska medborgare, beslutade den brittiska regeringen att överlämna deras handlingar till Kreml. Sovjetiska myndigheter valde dock att inte undersöka saken vidare, vilket gjorde att de skyldiga kunde undkomma rättvisan.
Rapporten konstaterade också att den brittiska regeringen genomförde en serie mörkläggningar för att dölja detta uppenbara rättsliga misslyckande. Även om dessa resultat är beklagliga, har rapporten åtminstone gett en viss klarhet i en fråga som länge varit omgiven av förvirring.
Öns invånare prisade den ”omfattande forskningen” och den ”häpnadsväckande mängden detaljer” som inkluderas i utredningen. De hoppas nu att de kan lägga detta smärtsamma kapitel bakom sig, utan att någonsin glömma de fasor och tragedier som utspelade sig på deras stränder.
