Det är lätt att föreställa sig en karismatisk laglös person som gömde sig i Sherwoodskogen och rånade de rika för att ge till de fattiga – men fanns Robin Hood egentligen på riktigt?
En populär berättelse genom århundraden
Berättelsen om Robin Hood har fascinerat både unga och gamla i flera århundraden. Den listige rövaren och hans glada följe har gestaltats i böcker, dikter, pjäser, filmer, tv-program och videospel. Trots att det gått över 700 år sedan Robin Hood först omnämndes i engelsk litteratur, fortsätter hans popularitet att växa. Men var Robin Hood verkligen en historisk person, eller är han bara en mytisk gestalt?
Medeltida ursprung
Den tidigaste tryckta referensen till Robin Hood finns i William Langlands dikt Piers Plowman från 1300-talet. Robin Hood nämns bara i förbifarten, men att läsarna förväntades känna till honom antyder att han redan då var en väletablerad folkhjälte innan han började dyka upp i ballader och dikter under medeltiden.
En del tror att ”Robin Hood” var ett allmänt namn för laglösa på medeltiden, och det finns bevis som stöder denna teori. Redan på 1260-talet dyker namn som ”Robehod”, ”Robinhood” och ”Robbehod” upp i rättsliga dokument från områden som Berkshire och York. Detta ger stöd åt idén att namnet Robin Hood kan ha varit ett vanligt smeknamn för brottslingar på 1200-talet.
Robin Hood i rampljuset
Den äldsta bevarade balladen där Robin Hood är huvudperson är Robin Hood and the Monk, skriven på 1450-talet. Balladen introducerar flera element som senare blev centrala i berättelsen, såsom Nottingham och Sherwoodskogen, Sheriffen av Nottingham och de glada männen, bland dem Lilla John och Much, Mjölnarens son.
Efter Robin Hood and the Monk öppnades dammluckorna och berättelsen växte. På Majdagens fester, där medeltida bönder klädde ut sig till karaktärer från Robin Hood-berättelserna, introducerades Jungfru Marian som Robins kärleksintresse. Fler ballader och dikter, som A Guest of Robin Hood och Robin Hood and the Sheriff of Nottingham, introducerade karaktärer som Will Scarlet och den godmodige brodern Tuck. I dessa tidiga ballader finns ingen antydan om att Robin Hood stal från de rika för att ge till de fattiga, eller att han var av adlig börd – båda dessa aspekter tillkom senare i legenden. På 1400-talet var Robin Hood och hans män fortfarande grova rövare, och han skildrades som en vanlig man, inte en adelsman.
Legenden utvecklas
Det var under Tudortiden som Robin Hood blev adlig. I Anthony Mundays verk The Downfall of Robert Earl of Huntingdon och The Death of Robert Earl of Huntingdon från slutet av 1500-talet, nämns för första gången att Robin Hood var av adlig börd. Denna idé fängslade publiken, och sedan dess har Robin oftast porträtterats som en adelsman som orättvist blivit fråntagen sin titel. Senare pjäser introducerade även tanken att Robin Hood varit en lojal soldat till kung Rikard Lejonhjärta, vilket lade till nya skurkar i berättelsen, däribland Prins John och Sir Guy av Gisborne.
Under denna period övergick berättelsen från att framföras muntligt till att i huvudsak skrivas ned. De så kallade Broadside Ballads (enkla blad med tryckta sånger eller berättelser) blev extremt populära. Nya händelser, som Robin Hoods berömda kvartsstavsstrid med Lilla John, införlivades i legenden. På 1600-talet introducerades ännu en medlem i Robin Hoods följe genom balladerna – minstrelen Alan-a-Dale.
År 1795 blev Robin Hood slutligen den altruistiske rövare som vi känner idag. Joseph Ritsons verk Robin Hood: A collection of all the Ancient Poems Songs and Ballads now extant, relative to that celebrated Outlaw gav honom det generösa draget att stjäla från de rika för att ge till de fattiga, en bild som sedan dess präglat legenden.
Viktorianska tillägg
På 1800-talet började berättelsen särskilt anpassas för barn. Flera versioner publicerades, varav Howard Pyles The Merry Adventures of Robin Hood från 1883 är den mest kända. Även om Pyle undvek tanken på Robin Hood som adelsman, bevarade han många av legendernas välkända inslag. Pyle lät även Robin Hood och hans män bli benådade av kung Rikard Lejonhjärta – en idé som återkom i senare berättelser.
Författare som Sir Walter Scott och Jaques Thierry bidrog också till legenden, med berättelser där Robin Hood skildrades som en saxare som kämpade mot korrupta normandiska herrar. Robin Hoods deltagande i en bågskyttetävling – där han klöv sin motståndares pil – blev också en viktig del av legenden, och har fortsatt att vara en central del av berättelsen.
Modern Robin Hood
Under 1900-talet fick berättelsen om Robin Hood nytt liv genom film och tv. Från de tidiga stumfilmerna till 1938 års klassiska film The Adventures of Robin Hood med Errol Flynn i huvudrollen, har Hollywood länge älskat berättelsen om Robin Hood. Från Douglas Fairbanks till Kevin Costner i Robin Hood: Prince of Thieves 1991, och från Sean Connerys åldrande Robin i Robin and Marian 1976 till den rävliknande Robin i Disneys version från 1973, har denna mest engelska av folksagor berättats om och om igen på bioduken.
På tv har Robin Hood porträtterats i över 70 år, med några av de mest kända versionerna spelade av Richard Greene på 1950-talet och Michael Praed och Jason Connery på 1980-talet. Nya böcker, leksaker, spel och tv-program håller legenden om Robin Hood levande än idag.
Var Robin Hood verklig?
Även om tanken på en karismatisk laglös som gömde sig i Sherwoodskogen och rånade från de rika för att ge till de fattiga är lockande, finns det inga bevis för att Robin Hood, Jungfru Marian, Lilla John eller broder Tuck verkligen existerade.
På medeltiden var livet hårt för alla utom de som befann sig högst upp i samhällshierarkin, så det är inte konstigt att en berättelse om en modig rövarband som utmanade de rika fick fäste bland de förtryckta bönderna. Tyvärr är berättelsen bara en saga.
Det är sant att det fanns laglösa som använde namnet ”Robin Hood” på 1200-talet, men dessa män hade inget gemensamt med den charmige hjälten i legenderna. Precis som kung Arthur, är Robin Hood en mytisk gestalt som lever kvar i folks fantasi – en spännande historia snarare än en historisk sanning.
