När man tänker på självmordskrigare under andra världskriget är det förmodligen de fruktade japanska kamikazepiloterna som först kommer i åtanke. Dessa piloter styrde sina bombfyllda plan rakt mot allierade mål, och deras namn har blivit synonymt med vilken självförstörande attack som helst. Men de var inte de enda självmordssoldaterna som Japan skickade ut i krigets slutskede.
Kaiten – Japans undervattenssjälvmordsvapen
Det fanns en undervattensvariant, som kanske var ännu mer prövande för dem som anmälde sig frivilligt. Kaiten, som de kallades, var en människoförsedd torped använd av den kejserliga japanska flottan. Dessa modiga piloter, drivna av religiös hängivenhet till imperiet, styrde torpederna manuellt mot sina mål, beredda att offra sina liv för att försöka stoppa de allierades framfart.
Det var många unga män, i åldrarna tonår till sena 20-årsåldern, som frivilligt deltog i detta dödliga program. Träningen var extremt farlig, och många dog redan under övningarna. Piloterna tränade genom att navigera torpederna med hjälp av periskop, men olyckor inträffade ofta. Vid minst 15 tillfällen dödades piloterna när deras övningstorpeder av misstag träffade mål, även om de inte hade riktiga stridsspetsar.
Självmordsuppdrag från ubåtar
Kaiten-torpederna avfyrades från ubåtar som byggts om för att bära detta märkliga och dödliga vapen. En smal tub förband ubåten med torpeden och tillät piloten att klättra in i den. När Kaiten avfyrades steg torpeden till ytan så att piloten kunde använda sitt periskop för att justera sin riktning innan den sköt vidare mot sitt mål. Om piloten missade sitt mål mer än en gång, hade han en sista utväg: självdetonation. Oavsett om uppdraget lyckades eller misslyckades skulle piloten aldrig återvända levande.
Den första operationen med Kaiten genomfördes i november 1944. Ombord på en av dessa torpeder fanns en av de två män som hade varit med och utvecklat vapnet, och han bar med sig askan av sin kollega som dött under tidiga test. Under den första attacken sänktes USS Mississinewa, ett fartyg som låg för ankar när torpeden träffade. Skeppet brann upp och sjönk, och 63 amerikanska sjömän omkom. Detta var en framgång för Kaiten, även om japanerna trodde att de hade sänkt fler fartyg än vad de faktiskt gjorde.
Begränsad framgång och förluster
Japanerna överskattade dock effektiviteten hos Kaiten. Den enda andra stora framgången var förstörelsen av USS Underhill 1945, som träffades av två Kaiten-torpeder och slets i stycken, med förlusten av halva sin besättning. Kaiten var också nära att användas för att attackera USS Indianapolis, men ubåtskaptenen valde att använda vanliga torpeder istället.
Trots dessa framgångar visade sig Kaiten-programmet vara mer kostsamt för Japan än för de allierade. Medan torpederna dödade 187 allierade soldater, förlorade Japan hundratals fler av sina egna under uppdragen. Många dog inne i Kaiten-torpederna eller på ubåtarna som sjönk under sina uppdrag. Objektivt sett var hela programmet ineffektivt och resulterade i för mycket blodspillan och förluster utan att göra någon verklig skillnad.
En symbol för lojalitet och patriotism
För de unga män som satt i torpedernas trånga utrymmen, med sprängmedel bara meter från deras huvuden och vissheten om att döden var nära förestående, var Kaiten en symbol för osjälvisk lojalitet och patriotism. Deras offer ses än idag som ett tecken på Japans desperation under krigets slutskede. Trots att dessa torpeder nu ligger som kyliga museiföremål, påminner de om den extrema viljan att kämpa till sista blodsdroppen.
