Stede Bonnet – gentlemannapiraten som köpte sitt eget skepp

Tänk dig Karibiens hetaste natt, cikador i sockerrörsfälten och en välskräddad plantageägare som kliver ombord på ett nyinköpt krigsskepp—fast besluten att bli pirat. Så börjar sagan om Stede Bonnet (c 1688–1718), den barbadiske gentlemannen som bytte sidenrock mot svart flagg utan att kunna navigera en kompass. På bara sexton månader gick han från respektabel major i milisen till efterlyst fribytare, stötte ihop med den fruktade Blackbeard och satte kolonialmakternas tålamod på prov genom sitt halsstarriga plundrande längs Nordamerikas kust.

Hans korta liv slutade i en dinglande galge i Charleston, men myten—om hur rikedom, sorg och rastlöshet kan explodera i rebelliskt våld—lever vidare. Bonnets berättelse är en perfekt spricka i tidens fernissa: genom den ser vi baksidan av sockerimperiet, klasstillhörighetens gränser och hur en enda impuls kan förvandla en veranda­gentleman till historiens mest osannolika piratkapten.

En stilig herre med storm i blick

När vi tänker på 1700-talets sjörövare föreställer vi oss ofta våldsamma män från Londons stinkande hamnkvarter: förrymda sjömän, desertörer eller äventyrare som inte hade något att förlora. Stede Bonnet spränger den schablonen. Han växte upp som förmögen sockerplantageägare på Barbados, fick utmärkt skolning, gifte sig rikt och bar majorsgrad i öns milis. Ändå seglade han 1717 ut på Karibiska havet som kapare – på ett inköpt fartyg, betalat med egna pengar, komplett med ett välfyllt bibliotek och en garderob av sammet. Den bisarra klassresan från salong till kajuta gav honom öknamnet ”The Gentleman Pirate” och gör hans korta bana till en av guldålderns mest fascinerande pirathistorier.

Barbados – socker, slavarbete och social status

Vid sekelskiftet 1700 var Barbados Storbritanniens rikaste koloni. Exporten av socker förlitade sig på ett brutalt slavsystem, och planteradeliten levde i en värld av porslin, silverbestick och politiskt inflytande. Familjen Bonnet hörde till denna övre skikt. När Stede blev föräldralös ärvde han plantage, hus och nära två hundra slavar. Det gav inkomster nog för att finansiera officersuniformen, medlemskap i kolonins församling och – viktigast för vårt drama – kapitalsatsen till ett fullt utrustat örlogsskepp.

I brittisk kreolsk kultur var det normalt att yngre söner tog värvning i flottan eller satsade på handel. Men en välbeställd make och två barn förväntades inte kasta sig in i sjöröveri. Exakt varför Bonnet bröt mot normen är fortfarande omtvistat. Samtida rykten skyller på ett olyckligt äktenskap; moderna forskare nämner också skulder efter misslyckade planteringsår, sorg efter ett dött barn samt en möjlig sympati för de störtade Stuartkungarna.

Skeppet Revenge och den första kaparturen

Våren 1717 smög Bonnet ner på Bridgetowns varv och köpte en slup på cirka 60 ton. Han döpte henne till Revenge, rustade med tio kanoner och värvade en besättning på ungefär 70 man. I stället för traditionell pirat­demokrati erbjöd han lön – veckobetalning i silver. För sjömännen lät det nästan för bra för att vara sant: ordnad ekonomi utan risk för hängning så länge kaptenen hade ett kungligt kaparbrev. Vad de inte visste var att Bonnet saknade både navigations­kunskaper och stridsvana till sjöss.

Under sommaren patrullerade Revenge Virginias och Carolinas kuster. Fartyget uppbringade eller brände minst ett dussin handels­skepp och spred skräck bland koloniala försäkringsbolag. Framgången byggde dock mer på överraskning än skicklighet. När Revenge stötte på ett spanskt örlogsskepp gick det illa: sloopens skråv bultades sönder, och Bonnet själv fick allvarliga skador i sidan.

Nassau – piraternas republikanstorg

Med trossar som läckte tjära och en kapten som knappast kunde stå upprätt styrde besättningen mot Nassau på New Providence. Denna stad var då Atlantens främsta piratfristat – ”Commonwealth of Rogues” – där brittiska guvernörer knappt vågade gå iland. Där, på en krokig brygga, haltade Stede Bonnet rakt in i famnen på den mest fruktade fribytaren av dem alla: Edward ”Blackbeard” Teach.

Lärlingstid under Blackbeard

Teach insåg omedelbart värdet av en rik planterare med egen båt. Han erbjöd sjukvård och ett slags ”partnerskap”: Bonnet lade sitt fartyg under Blackbeards flagg medan han själv återhämtade sig ombord på den betydligt större Queen Anne’s Revenge. Resultatet blev historiens kanske märkligaste piratduo.

Under hösten 1717 härjade de två skeppen tillsammans längs amerikanska östkusten. Blackbeard delade ut ruttorder, Bonnet vankade omkring på däck med bandage runt bålen – intensiv, frustrerad och tydligt medveten om sin brist på auktoritet. I december tog han Revenge tillbaka, men Teach hade tömt förråden på proviant och ammunition. Förödmjukelsen brände.

Pardon och falskt alias

Samtidigt hade den brittiska kronan insett att kaoset i Västindien skadade handeln. Kung George I utfärdade 1718 en allmän amnesti: pirater som gav upp före 5 september kunde få kunglig nåd. Bonnet seglade till Bath i North Carolina, bugade för guvernören Charles Eden och mottog artigt sitt pardon. Han lät registrera sitt fartyg som Royal James och antog täcknamnet ”kapten Thomas”.

Freden blev kort. Redan i juli samma år återföll Bonnet i plundring; de juridiska pappren mot Spaniens fiender användes som tunn fernissa över regelrätt pirat­verksamhet.

Slaget vid Cape Fear River

I slutet av augusti 1718 låg Royal James och två kapade prisskepp uppdragna på sandbankar vid mynningen av Cape Fear River för att repara kölarna. Då dök south­carolinske översten William Rhett upp med två större slupar, båda tungt bemannade och beväpnade.

Den 27 september rasade ett sex timmar långt kanonduell­spel över tidvattensströmmarna. Bonnet hotade vid ett tillfälle att spränga krutdurken och alla ombord hellre än att kapitulera, men besättningen övertalade honom att lägga ner vapnen. Vid skymningen hissades ett vitt lakan över Royal James. Piraterna hade förlorat fyra män; Rhett hade nitton döda eller sårade.

Fångenskap och vågad rymning

I Charleston kastades piraterna i stadens fallfärdiga fängelse. Medan åskväder dånade över Cytadellens tegeltak mutade Bonnet en vakt och flydde den 24 oktober tillsammans med sin lojale löjtnant David Herriot. De paddlade en skiff till Sullivan’s Island men blev upptäckta efter tre dagar. Bonnet bars till cellen i järnbojor och sattes på ”heavy irons” – ett slags extra tungt fotblock.

Rättegången som blev kioskvältare

Rättegången inleddes 29 oktober i provinsdomstolen på East Bay Street. Domare var Nicholas Trott, ökänd för nit mot kättare och smugg­lare. Bonnet, som saknade jurist, höll ett vältaligt försvarstal där han påstod att besättningen tvingat honom fortsätta pirateriet. Bevisningen mot­sade honom: vittnen beskrev hur kaptenen personligen delat ut order och tagit huvuddelen av bytet.

Trott dömde honom skyldig till två punkter av sjöröveri den 10 november 1718. Guvernör Robert Johnson avslog nådeansökan. Åtta av Bonnets män hängdes 8 november; han själv fick vänta på schavotten ytterligare en månad.

En blommig bukett och den sista dansen

Gryningen den 10 december var kall och blåsig. Bonnet fördes i vit skjorta till galgen vid White Point Garden, platsen där Cooper och Ashley Rivers möts. I handen bar han en bukett vildblommor och han bad – enligt en samtida pamflett – stilla för sina barns framtid. När falluckan slog igen dinglade hans kropp i flera dagar som avskräckande exempel för infarande fartyg. Händelsen väckte sådan uppmärksamhet att ett tryckt referat, The Tryals of Major Stede Bonnet and Other Pirates (1719), blev bästsäljare i London.

Hur skall vi förstå Stede Bonnet?

Bonnet sticker ut bland guldålderns pirater av tre huvudskäl:

1. Ursprung och ekonomi Flertalet pirater kom från de lägsta samhällslagen; Bonnet var tvärtom ekonomiskt oberoende.
2. Kommandostruktur Han betalade besättningen lön i stället för att dela bytet enligt traditionell kaper­demokrati. Det gjorde honom till arbetsgivare snarare än “förste bland likar”.
3. Brist på nautisk kompetens Hans felnavigeringar och taktiska misstag ledde nästan alltid till katastrof.

Forskare ser honom som bevis på hur snabbt 1710-talets koloniala värld kunde öppna sig för radikala livsval. Hans karriär sammanfaller också med den korta period då pirater regelbundet blockerade handeln längs hela Atlantkusten. Efter 1720 blev kombinationen av hårdare patrullering, amnestier och summarisk rättskipning förödande för röveriet. Bonnet och hans samtida var pionjärer – men också sista generationens desperados.

Eftermäle och populärkultur

I populärkulturen har Stede Bonnet fått nytt liv flera gånger. Robert Louis Stevenson lånade drag från honom till figuren kapten Smollett i Skattkammarön (1883). I TV-serien Our Flag Means Death (HBO Max, 2022–23) spelar Rhys Darby en charmigt tafatt version av Bonnet, och Taika Waititi gestaltar Blackbeard som ett slags rockstjärna. Serien driver med klasskillnader och maskulinitetsnormer men lutar sig faktiskt på rättegångsprotokoll när den skildrar Bonnets blomsterbukett och poetiska dagboks­anteckningar.

Resmål för historieentusiasten

• White Point Garden, Charleston I dag en lummig park med bronskanoner från amerikanska inbördeskriget. En enkel plakett markerar platsen för galgen där Bonnet och 48 andra pirater hängdes 1718.
• Old Exchange & Provost Dungeon Museum Visar celler där Bonnets besättning satt fängslad. Välbevarade graveringar i kalkstenen avslöjar fångarnas förbannelser.
• North Carolina Maritime Museum, Southport Ger en dramatisk genomgång av slaget vid Cape Fear med modeller, pistoler och interaktiva kartor.
  Att stå vid dessa tysta kajer, med pelikaner som glider över vattnet, gör det svårt att föreställa sig dånets kanonkulor – men det var här koloniala myndigheter drog en symbolisk linje: piratväldet hade nått vägs ände.

Slutsats – från veranda till galge

Stede Bonnet brukade sägas ha levt ”ett glatt liv och ett kort”. Hans märkliga skifte från säker rikedom till osäker rövarbana visar hur tunn den civilicerade fernissan kan vara, särskilt i kolonier där våld och rikedom var två sidor av samma mynt.

För gymnasieelever öppnar hans historia dörrar till diskussioner om:

• Klass På vilket sätt skiljer sig Bonnets motiv från en fattig sjömans?
• Imperialism Hur band Karibiens sockerproduktion ihop slaveri, konsumtion i Europa och piratverksamhet?
• Identitet Vem hade råd att bryta mot samhällets normer – och vad kostade det?

Tre hundra år senare hänger hans svarta flagga (dödskalle, hjärta och dolk) på souvenir­shoppar världen över. Det är ironiskt: gentlemannen som ville skriva om sitt liv till sjöss blev i stället ikon för den farliga frihet han aldrig riktigt behärskade.

Bibliografi

• Cordingly, David. Under the Black Flag: The Romance and the Reality of Life Among the Pirates. Random House, 1995.
• Johnson, Charles. A General History of the Pyrates. London, 1724 (faksimilutgåva).
• Moss, Jeremy. The Life and Tryals of the Gentleman Pirate, Major Stede Bonnet. Globe Pequot, 2020.
• Woodard, Colin. The Republic of Pirates. Harcourt, 2007.
• Library of Congress. The Tryals of Major Stede Bonnet and Other Pirates (1719).
• Crawford, Amy. ”The Gentleman Pirate.” Smithsonian Magazine, 31 juli 2007.
• ”Stede Bonnet.” Oxford Dictionary of National Biography.