När mörkret sänkte sig över världen på 1930-talet stod USA inför sin djupaste existentiella kris sedan inbördeskriget. Ekonomin låg i rykande ruiner, miljontals svalt på gatorna och i Europa växte sig fascismens iskalla skuggor allt längre. I stormens öga stod en man som själv hade berövats förmågan att gå, men som med en oböjlig järnvilja och brinnande talekonst skulle komma att bära en hel nation på sina axlar. Franklin D. Roosevelt var inte bara mannen som navigerade USA genom den stora depressionen och fram till tröskeln av segern i andra världskriget; han ritade om själva fundamentet för den amerikanska statens roll i medborgarnas liv. Hur kunde en aristokratisk son, uppvuxen i ofattbar lyx och isolering, förvandlas till de utsatta massornas störste förkämpe och den fria världens obestridde ledare?
Innehållsförteckning
Vem var Franklin D. Roosevelt
Franklin Delano Roosevelt, eller kort och gott FDR, var USA:s 32:a president. Han förblir den ende i nationens historia som valts till ämbetet hela fyra gånger, och för en hel generation amerikaner var han den ende president de någonsin kände till. Hans enorma reformprogram, känt som The New Deal (Den nya given), expanderade den federala regeringens makt dramatiskt, medan hans orubbliga ledarskap under andra världskriget cementerade USA:s roll som en global supermakt.
Men bakom den ständigt leende fasaden och det självsäkra cigarettmunstycket dolde sig en man formad av djupa personliga prövningar.
Franklin föddes den 30 januari 1882 på godset Springwood i Hyde Park, New York. Han föddes rakt in i den absoluta amerikanska överklassen, som det enda barnet till James Roosevelt och Sara Ann Delano Roosevelt, och var därtill avlägsen kusin till den blivande presidenten Theodore Roosevelt. Familjen hade under generationer byggt upp en enorm förmögenhet genom fastigheter och handel i Hudson River-dalen.
Under sin uppväxt var Franklin omgiven av gränslösa privilegier och en inpräntad känsla av självklar betydelse. Fram till 14 års ålder undervisades han uteslutande i hemmet av privatlärare och guvernanter. Hela hushållet kretsade kring den unge pojken, och hans dominanta mor Sara skulle komma att utöva ett järngrepp över hans liv långt in i vuxen ålder. Hans skyddade barndom stod i skrikande kontrast till de fattiga och arbetande människor han senare i livet skulle svära på att beskydda.
År 1896 skickades Roosevelt till Groton School, en extremt prestigefylld episkopal internatskola för pojkar i Massachusetts. Övergången blev brutal. Franklin hade svårt att passa in bland de andra pojkarna; på Groton var det atletiska prestationer som gav status, något Roosevelt saknade talang för. Han ansträngde sig istället desperat för att vara de vuxna till lags och tog djupt intryck av skolans rektor, Endicott Peabody, som predikade att privilegierade män hade en helig plikt att hjälpa de mindre lottade genom offentlig tjänst.
Efter examen från Groton år 1900 klev han in på Harvard University, fast besluten att göra sig ett namn. Trots att han akademiskt bara var en medelmåttig ”C-student”, blev han redaktör för studenttidningen Harvard Crimson och tog sin examen på bara tre år. Ändå var den allmänna uppfattningen bland hans samtida att han var ganska slätstruken och föga imponerande.
Roosevelt fortsatte sina studier vid Columbia University Law School och klarade advokatexamen 1907, även om han aldrig tog ut sin formella juristexamen. Under de följande tre åren levde han ett inrutat överklassliv och praktiserade bolagsrätt i New York. Men han fann juristyrket kvävande och tråkigt. Hans blick var redan fäst vid en mycket högre politisk himmel.
Kärlek, svek och de första politiska striderna
Den 17 mars 1905 gifte sig Roosevelt med sin femmänning, Eleanor Roosevelt, som också var brorsdotter till den då sittande presidenten Theodore Roosevelt. Paret hade förlovat sig under Franklins sista år på Harvard. Tillsammans skulle de få sex barn varav fem överlevde till vuxen ålder. Med undantag för John, som blev affärsman, skulle alla barnen söka sig till politiken och offentlig förvaltning.
Vid 28 års ålder, 1910, tog FDR sitt första trevande steg in i storpolitiken när han inbjöds att kandidera till delstatssenaten i New York. Han ställde upp som demokrat i ett distrikt som troget hade röstat republikanskt i 32 år. Genom en utmattande, stenhård valkampanj – och med draghjälp av sitt berömda efternamn – vann han en jordskredsseger.
I senaten gjorde han sig snabbt känd genom att orädd trotsa Tammany Hall, det ökända och korrupta demokratiska politiska maskineriet i New York. Detta drog till sig partibossarnas vrede, men gav honom ovärderlig nationell publicitet och hårdhudad erfarenhet av politiskt rävspel. Det var också nu han smidde en livslång allians med Louis Howe, en slug politisk strateg som skulle komma att forma och styra Roosevelts karriär under de kommande 25 åren.
Efter att ha stöttat Woodrow Wilson under det demokratiska konventet 1912, belönades Roosevelt med posten som biträdande marinminister – exakt samma språngbräda som hans släkting Theodore Roosevelt hade använt för att nå Vita huset. FDR visade sig vara en hyperenergisk och extremt effektiv administratör, men han var otålig i rollen som andrefiol till sin försiktige chef, Josephus Daniels.
År 1914 drabbades Roosevelt av hybris och kandiderade till den federala senaten. Det slutade i ett svidande nederlag, då han saknade stöd från Vita huset och hade skaffat sig för många mäktiga fiender inom det egna partiet i New York. Men lektionen var lärd: nationell stjärnglans kunde inte besegra lokal, väloljad partiorganisation. Trots motgången fortsatte hans stjärna att stiga, och 1920 utsågs han till demokraternas vicepresidentkandidat. Även om partiet förlorade valet stort mot republikanen Warren G. Harding, gav kampanjen Roosevelt en plattform över hela landet.
Bakom den politiska fasaden knakade dock äktenskapet. År 1914 hade Roosevelt inlett en passionerad kärleksaffär med Lucy Mercer, sin hustrus sociala sekreterare. När Eleanor 1918 upptäckte sanningen ställde hon ett brutalt ultimatum: avsluta affären omedelbart, annars blir det skilsmässa (vilket skulle ha krossat hans politiska karriär). Roosevelt böjde sig och lovade att aldrig mer träffa Mercer. Ett löfte han senare i livet i hemlighet skulle bryta.
Den dolda kampen mot polion
Sommaren 1921, vid 39 års ålder, slog katastrofen till. Under en semester på Campobello Island i Kanada insjuknade Roosevelt plötsligt och diagnostiserades med polio. Sjukdomen berövade honom permanent förmågan att använda sina ben. I början vägrade han envist att acceptera sin förlamning. Han prövade desperat oräkneliga terapier och köpte till och med kurorten Warm Springs i Georgia i hopp om ett mirakel.
Något botemedel kom aldrig. Men ur tragedin föddes ett enormt filantropiskt engagemang. Han grundade en stiftelse vid Warm Springs och initierade March of Dimes-programmet, som årtionden senare skulle finansiera framtagandet av ett effektivt poliovaccin.
Under en mörk period var Roosevelt övertygad om att hans politiska liv var över. Men Eleanor och hans trogne strateg Louis Howe vägrade låta honom ge upp. Under flera år arbetade FDR obönhörligt med att bygga upp sin överkropp. Han lärde sig att ”gå” korta sträckor genom att låsa sina tunga benställningar av stål och stödja sig på en käpp och en medhjälpares arm. Genom en mästerlig illusion, där pressen tyst accepterade att aldrig fotografera honom i rullstol, lyckades han dölja sin handikappade verklighet för det amerikanska folket. Polion hade stulit hans rörlighet, men den hade i gengäld skänkt den tidigare något arrogante aristokraten en djup, äkta empati för de som led.
The New Deal
År 1928 övertalades Roosevelt att kandidera till guvernör i New York. Han vann med knapp marginal, och segern bevisade att han var tillbaka. När USA sedan störtade ner i den Stora depressionens bottenlösa mörker efter börskraschen 1929, fick han sin historiska chans. Republikanerna och den sittande presidenten Herbert Hoover fick bära hela skulden för massarbetslösheten. Med sitt strålande leende, sin obotliga optimism och löftet om ”lindring, återhämtning och reform” krossade FDR Hoover i presidentvalet 1932.
När Roosevelt svors in i mars 1933 stod landet på randen till total kollaps. 13 miljoner amerikaner saknade jobb och banksystemet höll på att rämna. Under sina legendariska ”Första 100 dagar” rullade han ut The New Deal. Han stängde omedelbart landets banker för att stoppa panikuttagen och samlade en ”Brain Trust” av lysande intellektuella.
Tillsammans skapade de en oändlig rad statliga ”alfabetsprogram”, såsom:
- AAA (Agricultural Adjustment Administration) för att rädda jordbruket.
- CCC (Civilian Conservation Corps) som satte miljontals unga män i arbete med att plantera skog och bygga nationalparker.
- NRA (National Recovery Administration) som reglerade löner och priser.
För att bygga en direkt, känslomässig bro till folket introducerade han sina berömda ”Braskaminstal” (Fireside chats). Via radions eternät talade han med en varm, faderlig och lugnande röst direkt in i de amerikanska vardagsrummen, och lyckades därmed ena nationen bakom sin politik.
Ekonomin började sakta återhämta sig. År 1936 hade bruttonationalprodukten ökat med 34 procent. Men FDR mötte också ursinnigt motstånd från konservativa krafter som rasade mot de skenande statsskulderna och vad de såg som ett mörkt steg mot socialism. När Högsta domstolen började förklara flera av hans New Deal-lagar för grundlagsstridiga, svarade en rasande Roosevelt med ett djärvt försök att ”packa” domstolen med sympatiskt inställda domare. Draget slog tillbaka hårt och kostade honom enormt politiskt kapital, men i slutändan svängde domstolen ändå till hans fördel.
Pearl Harbor och andra världskriget
Samtidigt som USA brottades med ekonomin, rullade krigsmolnen in över Europa och Asien. Sedan första världskriget hade USA lutat sig mot en strikt isolationistisk utrikespolitik. Men Roosevelt, som insåg hotet från Nazityskland och det kejserliga Japan, började försiktigt montera ner murarna. Han förklarade att Frankrike och Storbritannien var USA:s ”första försvarslinje” och lanserade Lend-Lease-programmet för att förvandla den amerikanska industrin till ”demokratins arsenal”.
Balansgången mellan att hjälpa de allierade och lugna en krigstrött kongress fick ett brutalt och omedelbart slut den 7 december 1941. Det japanska överraskningsanfallet mot Pearl Harbor enade den splittrade nationen över en natt, och USA trädde fullt ut in i andra världskriget.
Mitt under brinnande krig fattade Roosevelt dock ett beslut som än i dag vilar som en mörk fläck på hans arv. Genom Executive Order 9066 beordrade han att 120 000 personer av japansk härkomst – varav majoriteten var amerikanska medborgare – skulle tvångsförflyttas från västkusten till karga interneringsläger i inlandet. Deras egendomar såldes till vrakpriser och deras frihet berövades dem, ett öde som varken tysk- eller italienskättade amerikaner behövde utstå i samma systematiska utsträckning.
Som nationens krigsherre var FDR en mästerlig strateg. Tillsammans med Winston Churchill drog han upp riktlinjerna för en strategi som innebar landstigningar i Nordafrika, Italien och slutligen D-dagen i Normandie 1944. Han blickade också framåt mot freden och var den drivande kraften bakom grundandet av Förenta Nationerna (FN). I februari 1945 reste en svårt sjuk och tärd Roosevelt till Jaltakonferensen för att förhandla om efterkrigstidens Europa med Churchill och den sovjetiske diktatorn Josef Stalin.
Arvet efter en historisk gigant
Den 12 april 1945, bara veckor innan Tyskland skulle kapitulera, klagade Roosevelt plötsligt över en fruktansvärd huvudvärk under en vistelse i sitt älskade Warm Springs. Han drabbades av en massiv hjärnblödning och avled samma eftermiddag. Vid hans dödsbädd fanns, i all hemlighet, hans forna älskarinna Lucy Mercer Rutherfurd.
När nyheten om presidentens död nådde allmänheten stannade nationen upp i en bottenlös, kollektiv chock. Vicepresident Harry S. Truman kallades omedelbart i all hast till Vita huset för att sväras in, och fick kort därefter för första gången höra talas om atombomben.
I den amerikanska historiens annaler rankas Franklin D. Roosevelt idag ständigt som en av de absolut största ledarna nationen någonsin skådat, sida vid sida med George Washington och Abraham Lincoln. Hans okuvliga mod under depressionens svartaste år och hans beslutsamhet inför fascismens ondska förblir hans odödliga arv. Som en historiker så träffande formulerade det: ”Han reste sig själv från en rullstol, för att kunna resa en hel nation från dess knän.”
Franklin D. Roosevelts mest ikoniska citat
Han var bunden till en rullstol, men hans ord fick en hel nation att resa sig. Under de svartaste åren av den stora depressionen och det andra världskriget var Franklin D. Roosevelts stämma USA:s absolut skarpaste vapen. Genom radiovågorna trängde han in i de amerikanska vardagsrummen och förvandlade förtvivlan till handlingskraft. Här är tio av hans mest oförglömliga och historiskt laddade citat – ord som inte bara ingöt mod i ett sargat folk, utan som än idag ekar med full kraft genom historien.
”Det finns ingenting jag älskar så mycket som en god strid.”
”Denna stora nation kommer att bestå så som den har bestått, den kommer att återupplivas och den kommer att blomstra. Låt mig därför först och främst slå fast min fasta övertygelse: det enda vi har att frukta är fruktan själv.” (Från hans legendariska första installationstal 1933, när ekonomin stod på randen till avgrunden).
”Lyckan ligger inte i det blotta ägandet av pengar; den ligger i glädjen över att åstadkomma något, i spänningen av en kreativ ansträngning.”
”Dessa mörka dagar kommer att vara värda allt de har kostat oss, om de lär oss att vårt sanna öde inte är att låta oss betjänas, utan att tjäna oss själva och våra medmänniskor.”
”Vi vet nu att ett styre av organiserade pengar är precis lika farligt som ett styre av en organiserad pöbel.”
”Måttstocken på våra framsteg är inte huruvida vi kan lägga mer till överflödet hos dem som redan har mycket; det är huruvida vi kan erbjuda tillräckligt åt dem som har för lite.”
”Friheten att lära är den första förutsättningen för att garantera att människan själv blir tillräckligt självständig för att kunna vara fri.”
”Rikedom i den moderna världen kommer inte enbart från individuell ansträngning; den är resultatet av en kombination av individuell ansträngning och de mångfaldiga sätt på vilka samhället drar nytta av denna ansträngning.”
”Det finns en mystisk cykel i mänsklighetens händelser. Till vissa generationer har mycket givits. Av andra generationer förväntas mycket. Denna generation av amerikaner har ett möte med ödet.” (Från ett tal 1936, där han förutspådde de enorma prövningar som väntade nationen).
”Krig är en smitta, oavsett om det är förklarat eller oförklarat. Det kan uppsluka stater och folk långt borta från fientligheternas ursprungliga skådeplats.”
Källor och vidare läsning
- Smith, Jean Edward. (2007). FDR. Random House.
- Brands, H.W. (2008). Traitor to His Class: The Privileged Life and Radical Presidency of Franklin Delano Roosevelt. Doubleday.
- Goodwin, Doris Kearns. (1994). No Ordinary Time: Franklin and Eleanor Roosevelt: The Home Front in World War II. Simon & Schuster.
- Dallek, Robert. (2017). Franklin D. Roosevelt: A Political Life. Viking.
- Leuchtenburg, William E. (1963). Franklin D. Roosevelt and the New Deal, 1932-1940. Harper Perennial.
