Alderney, den nordligaste bebodda ön bland Kanalöarna, blev under andra världskriget hem för nazistiska tvångsarbets- och koncentrationsläger från 1942 till 1945. Trots att de brittiska öarna förskonades från strider på marken under kriget, sattes nazistiska stövlar på brittisk mark här, på en plats där några av krigets mest fasansfulla grymheter utspelade sig.
En del av Hitlers försvar: Atlantvallen
Under andra världskrigets andra år, i juni 1940, fattade den brittiska regeringen beslutet att avmilitarisera Kanalöarna. Historikern Trevor Davenport hävdade att öarna var av ”liten strategisk betydelse”. Nästan hela befolkningen på Alderney, omkring 1 800 personer, evakuerades till England, medan endast ett fåtal invånare blev kvar på ön.
Trots detta bombade tyskarna öarna Jersey och Guernsey samma månad, ovetande om att de redan hade tömts på brittisk militär närvaro. Under de följande veckorna tog de över hela arkipelagen, och Hitler såg Kanalöarna som en viktig del av sin plan att angripa Storbritannien. Alderney blev den mest befästa av öarna, och det upprättades fyra fångläger där: Lager Borkum, Lager Helgoland, Lager Norderney och Lager Sylt. Det sistnämnda, Lager Sylt, blev i mars 1943 ett koncentrationsläger under SS-kontroll, ledd av Hitlers ökända dödsskvadron.
”Fruktansvärda saker hände här”
Det uppskattas att över 4 000 fångar från 27 olika länder hölls på Alderney under den tyska ockupationen. Sammanlagt skickades nästan 8 000 människor till ön under krigsåren. Fångarna tvingades arbeta under extremt dåliga förhållanden, med otillräckliga matransoner, minimal medicinsk vård och regelbundna bestraffningar i form av misshandel och hängningar.
”Jag ser alltid på Alderney… inte som en plats där man åker för att njuta av landskapet – även om det är en vacker ö – utan för mig är det en ö där så många människor förföljdes, begravdes och där fruktansvärda saker hände,” förklarade Gary Font, vars far tillbringade nio månader i ett av tvångsarbetslägren.
En tidig utredning av lägren på Alderney kom fram till att 389 människor avrättades där. Men denna siffra har ifrågasatts, och vissa har spekulerat att dödssiffran kan ha nått tusentals. Det har också väckts starka känslor kring att inga av de ansvariga någonsin ställdes inför rätta för de brott som begicks. Trots att Nürnbergrättegångarna är de mest kända krigsförbrytarprocesserna, gick de som var ansvariga för övergreppen på Alderney fria.
Utredning och sanningssökande
För att ge de efterlevande och nuvarande invånare på Alderney viss klarhet kring denna dystra del av öns historia, beordrade Lord Eric Pickles en översyn av lägren på ön 2023. En grupp av elva experter på ämnet samlades för att utföra utredningen, samtidigt som en särskild webbplats skapades för att tillhandahålla akademisk forskning om Alderneys mörka förflutna.
I maj 2024 offentliggjordes utredningens resultat. Den bekräftade att dödssiffran troligen var högre än de tidigare rapporterade 389, men inte översteg 1 134 dödsfall totalt. Trots att detta är en chockerande hög siffra, föll den långt under de tusentals dödsfall som vissa källor hade spekulerat i.
Ett arv av smärta och en möjlighet till försoning
De fruktansvärda händelserna som utspelade sig på Alderney under nazistockupationen lämnar fortfarande djupa sår i historien. Även om den exakta dödssiffran nu klargjorts, kvarstår de många obesvarade frågorna kring de grymheter som begicks på ön. Det är dock ett steg mot försoning för de som drabbades och för nuvarande generationer av öbor. Publiceringen av denna omfattande utredning är en viktig milstolpe i försöken att bringa klarhet och avsluta den osäkerhet som länge har omgivit Alderneys fyra nazistiska fångläger.
Framtiden för Alderneys minne
Trots att många av de nazistiska krigsförbrytarna undkom rättvisa förblir Alderneys historia en viktig påminnelse om de grymheter som kan ske i krigets skugga. Ön, som en gång blev känt som ”Adolf Island”, bär fortfarande på sin tragiska historia, men genom utbildning och medvetenhet kan man säkerställa att framtida generationer aldrig glömmer de människor som led och dog där.
Det förflutna kan aldrig helt utplånas, men förhoppningsvis kan arbetet som nu görs bidra till att heala de öppna såren och ge en form av avslut för både efterlevande och de som har familjeband till de som förlorade sina liv på Alderney.
