Skip to main content

Central Postal Directory Battalion, mer känd som ”Six Triple Eight”, var en unik och inspirerande grupp kvinnor under andra världskriget. Bestående till största delen av afroamerikanska kvinnor, spelade de en avgörande roll i att lösa ett kritiskt problem för USAs armé i Europa: den enorma eftersläpningen av post till soldaterna vid fronten. Trots att deras insatser länge varit förbisedda, börjar deras berättelse nu få det erkännande den förtjänar.

Uppkomsten av Six Triple Eight

Under kriget blev det tydligt att posttjänsterna för de amerikanska trupperna i Europa var överbelastade. Miljontals brev och paket låg osorterade i lager, vilket påverkade soldaternas moral negativt. Ett brev hemifrån kunde vara avgörande för soldaternas välbefinnande, och den ökande mängden osorterad post blev ett allvarligt problem.

För att lösa detta beslöt armén att skapa en specialenhet bestående av kvinnor. Den amerikanska armén hade redan 1942 etablerat Women’s Army Auxiliary Corps (WAAC), som 1943 omvandlades till Women’s Army Corps (WAC). Tack vare ansträngningar från ledare som Dr. Mary McLeod Bethune, en framstående aktivist för afroamerikaners rättigheter, tilläts afroamerikanska kvinnor att gå med i WAC, även om de fortfarande mötte segregation och diskriminering.

Bildandet och träningen av bataljonen

Den nybildade Central Postal Directory Battalion bestod av cirka 855 kvinnor, inklusive minst en puertoricansk och en mexikansk kvinna. Under ledning av major Charity Adams, den första afroamerikanska kvinnan att nå denna rang, genomgick de en rigorös träningsperiod. Utbildningen omfattade allt från militär disciplin till avancerad posthantering, och förberedde dem för de utmaningar som väntade i Europa.

Resan till Europa och de första utmaningarna

Den 3 februari 1945 embarkerade bataljonen på skeppet SS Île de France och satte kurs mot Glasgow, Skottland. Resan var inte utan faror; tyska ubåtar patrullerade Atlanten, och skeppet tvingades göra flera undvikande manövrar. Väl framme i Glasgow fortsatte de med tåg till Birmingham, England, där de möttes av enorma lagerlokaler fyllda till brädden med osorterad post.

Arbetsförhållandena var långt ifrån ideala. Lagerlokalerna var kalla, dåligt upplysta och saknade uppvärmning. Fönstren var övermålade för att förhindra ljus från att avslöja byggnaderna under nattliga bombningar. Trots dessa svåra förhållanden arbetade kvinnorna i treskift, sju dagar i veckan, för att sortera igenom de uppskattningsvis 17 miljoner försändelser som hade ackumulerats över två års tid.

Effektivitet och innovation

Under major Adams ledning implementerade Six Triple Eight effektiva system för att hantera den massiva mängden post. De utvecklade ett indexsystem för att hålla reda på mottagare med liknande namn och använde sig av innovativa metoder för att spåra soldater som ofta bytte position. Deras motto, ”No Mail, Low Morale”, speglade vikten av deras arbete för truppernas ande.

Trots att de hade fått sex månader på sig att slutföra uppgiften i Birmingham, klarade de det på bara tre månader. Deras framgång berodde på hårt arbete, samarbete och en stark känsla av pliktkänsla.

Flytten till Frankrike

Efter att ha fullgjort sitt uppdrag i England skickades bataljonen vidare till Rouen i Frankrike, där situationen var lika kritisk. Post hade ackumulerats i flera år, och återigen stod kvinnorna inför en överväldigande mängd arbete. Trots minskad personalstyrka, på grund av att vissa kvinnor hade återvänt till USA, lyckades de återigen överträffa förväntningarna och slutförde arbetet på hälften av den beräknade tiden.

I Rouen mötte de nya utmaningar, inklusive språkbarriärer och ännu svårare arbetsförhållanden. Men deras beslutsamhet och professionalism lät dem övervinna hindren.

Livet i Europa

Under sin tid i Europa upplevde kvinnorna både diskriminering och uppskattning. De stötte ibland på fördomar, även från sina egna militära ledare. Men de fick också uppleva stunder av erkännande och tacksamhet från lokalbefolkningen och andra militärpersonal. I Paris, där de senare stationerades, inkvarterades de i förbättrade boenden och fick möjlighet att delta i kulturella aktiviteter under sin fritid.

Charity Adams Earley – en ledare och pionjär

Det är omöjligt att tala om Six Triple Eight utan att nämna deras befälhavare, major Charity Adams (senare Earley). Som den första afroamerikanska kvinnliga officeren i USAarmé stod hon inför enorma utmaningar. Hennes ledarskap var avgörande för bataljonens framgång. Hon kämpade inte bara mot logistiska problem utan också mot de fördomar och den diskriminering som var utbredd vid den tiden.

En välkänd anekdot berättar om när en högre officer hotade att skicka en vit officer för att övervaka hennes arbete. Hennes svar, ”Över min döda kropp, sir”, har blivit legendariskt och speglar hennes mod och beslutsamhet.

Återvändandet och bristen på erkännande

Den 27 februari 1946 återvände Six Triple Eight till USA och demobiliserades den 9 mars samma år. Trots deras betydande bidrag fick de lite eller inget officiellt erkännande vid hemkomsten. Inga parader hölls, och deras historia föll snabbt i glömska. Många av kvinnorna återvände till ett samhälle som fortfarande var präglat av segregation och begränsade möjligheter för afroamerikaner.

Ett försenat erkännande

Det dröjde över 70 år innan Six Triple Eight började få det erkännande de förtjänade. Under 2018 producerades en dokumentär om deras arbete, och 2019 avtäcktes ett monument till deras ära vid Buffalo Soldier Military Museum i Houston, Texas. År 2022 undertecknade USApresident en lag som tilldelade bataljonen Kongressens guldmedalj, en av landets högsta civila utmärkelser.

Arvet efter Six Triple Eight

Central Postal Directory Battalion var mer än bara en enhet som sorterade post; de var pionjärer som bröt barriärer för kvinnor och minoriteter inom militären. Deras arbete hade en direkt inverkan på soldaternas moral och effektivitet vid fronten. Genom sin professionalism och sitt engagemang visade de att kompetens och hängivenhet inte känner några gränser av ras eller kön.

Deras historia är en påminnelse om de många osjungna hjältar som har bidragit till att forma historien. Genom att övervinna fördomar och svåra arbetsförhållanden lade de grunden för framtida generationer av kvinnor inom militären. Deras insatser fortsätter att inspirera och är en viktig del av den amerikanska militärhistorien.

Berättelsen om Six Triple Eight är en berättelse om mod, uthållighet och beslutsamhet. Trots att de mötte enorma hinder, både på grund av krigets utmaningar och samhällets fördomar, lyckades dessa kvinnor göra en avgörande skillnad. Deras arbete förbättrade livskvaliteten för hundratusentals soldater och visade kraften i enhet och målmedvetenhet. Det är hög tid att deras historia blir allmänt känd och att deras arv hedras på det sätt det förtjänar.

Leave a Reply

Pin It on Pinterest

Share This