Port Royal. Bara namnet väcker bilder av svärdsklingor, svarta flaggor och romfyllda nätter i Karibiens hetta. Men bakom myterna finns en verklighet som är minst lika dramatisk. Under andra halvan av 1600-talet var denna lilla jamaicanska hamnstad inte bara ett centrum för brittisk handel – den var också det vilda hjärtat i en värld där laglöshet, sjöröveri och girighet gick hand i hand. På sin höjdpunkt kallades Port Royal för ”världens rikaste och syndigaste stad”. Och det var piraterna som satte tonen.
Innehållsförteckning
Från spansk utpost till engelsk kaparhamn
För att förstå Port Royals historia måste vi backa till 1509, då spanjorerna tog kontroll över Jamaica och gränsade av det som ett av många små fästen i deras väldiga imperium. Själva Port Royal – då kallat ”Caguay” – hade ingen större betydelse. Men det skulle ändras drastiskt 146 år senare.
År 1655, mitt under det engelska försöket att bryta det spanska monopolet i Västindien, invaderade en styrka ledd av amiral William Penn och general Robert Venables ön. De misslyckades först med att ta Hispaniola men lyckades erövra Jamaica. Britterna stärkte sina positioner vid Kingstonbukten, och just Port Royal visade sig snabbt vara en idealisk plats för att bygga upp en bas för handel, försvar – och sjöröveri.
Kaparbrevets tidevarv
Till skillnad från dagens romantiserade bild av pirater, var många av 1600-talets sjörövare inte fullblodiga laglösningar – åtminstone inte till en början. Det handlade ofta om kapare, sjömän som opererade med stöd av ett s.k. kaparbrev: ett dokument som gav dem rätt att angripa fiendens skepp i sin egen nations namn. De fångade skeppen och deras last delades mellan kaparen, besättningen och staten.
I Port Royal delade brittiska myndigheter frikostigt ut kaparbrev till män som ville angripa spanska skepp, städer och handelsrutter. Resultatet? Ett inflöde av brutala men drivna män, många före detta privatpersoner eller soldater, som sökte rikedom och frihet.
De kom från England, Irland, Frankrike, Nederländerna – och snart myllrade gatorna i Port Royal av dessa fribytare, eller buccaneers, som de kallades. De stödde den brittiska kronan, men bara så länge det passade deras egna syften.
Henry Morgan – fribytaren som blev adlad
Den mest berömde av alla Port Royals pirater var utan tvekan Henry Morgan. Född i Wales omkring 1635, reste han till Karibien som ung och anslöt sig snart till de kapare som opererade från Port Royal. Morgan blev snabbt en ledargestalt bland fribytarna.
Hans mest kända bedrift kom 1671, när han ledde ett vågat anfall mot den spanska staden Panama City. Färden dit var lång och svår, över land via djungler och berg, men bytet blev enormt. Problemet? England hade just skrivit under ett fredsfördrag med Spanien.
Morgan greps och skickades till London, men istället för att straffa honom blev han något av en kändis. Han adlades, utsågs till viceguvernör över Jamaica – och ironiskt nog blev han sedan ansvarig för att bekämpa samma slags sjörövare han själv en gång varit.
Syndens huvudstad
På 1680-talet var Port Royal välkänt över hela världen för sitt dekadenta nattliv. Staden hade nästan lika många tavernor som invånare. Vissa rapporter hävdar att det fanns över 2 000 barer och bordeller i en stad med drygt 6 000 invånare. Hela samvällets underråttelseväsen rapporterade om alkohol, prostitution, våld och spel som förslösade människor och förmögenheter i rasande fart.
Det var en plats där en färdigplundrad kapten kunde göra sig av med hela sitt byte på några dagar. Men det var också en plats där klassgränser suddades ut. Tidigare slavar kunde arbeta upp sig. Kvinnor kunde äga egendom. Det fanns möjligheter – för den som var beredd att ta riskerna.
Men Port Royal hade ett problem. Det låg på en smal sandremsa, byggd ovanpå lös mark som inte klarade tunga konstruktioner. Det skulle visa sig vara ödesdigert.
Jordbävningen 1692 – när helvetet slukade staden
Den 7 juni 1692 skakades Port Royal av ett jordskalv med en förödande effekt. Marken under staden började bete sig som en vätska – ett fenomen som kallas likvifaktion – och stora delar av staden slukades av havet. Skepp kastades upp på land, byggnader kollapsade, och mellan 2 000 och 3 000 människor dog inom loppet av minuter.
Många såg katastrofen som Guds straff för stadens synder. ”Port Royal var en stad så fylld av ogudaktighet att Gud själv kastade den i havet”, skrev en samtida präst.
Men oavsett orsak markerade jordbävningen slutet på Port Royals storhet. Staden återuppbyggdes delvis, men den kom aldrig att återfå sin tidigare status. Det kommersiella centrumet flyttades till Kingston.
Piratverksamheten dör ut
Under 1700-talet förändrades situationen i Karibien. Fler kolonier blev starkare, handelsvägar blev säkrare, och stormakterna samarbetade mer för att bekämpa sjöröveri. De gamla kaparbreven försvann, och det som tidigare varit tolererat blev nu straffbart.
Brittiska myndigheter började fånga in pirater och hänga dem offentligt. Ironiskt nog blev Port Royal då ett centrum för avrättningar. Galgarna restes på kajen, och för att avskräcka andra lämnades kropparna hängande tills de ramlade ner av sig själva.
En ny världsordning hade börjat gälla. Sjöröveri hade blivit för farligt och för förödande för handelsmakterna att tolereras längre.
Port Royal i dag – och i myten
I dag är Port Royal en sömnig fiskeby med omkring 2 000 invånare. Men under havsytan finns fortfarande ruinerna av det gamla Port Royal, bevarade i sanden som en karibisk Pompeji. Arkeologer har hittat otroliga fynd: byggnader, gator, mynt, flaskor, pistoler, hushållsföremål – till och med hela tavernor, bevarade som de var 1692.
Port Royal har också levt vidare i populärkulturen. I filmer som Pirates of the Caribbean är staden en scen för svärdfäktning, skattkartor och skepp i månsken. Men bakom fiktionen finns en verklighet som ofta var ännu mer dramatisk, grym och färgstark.
Ett arv av frihet och fara
Port Royal var en anomali. En plats där gränserna mellan lag och brott, ordning och kaos, var så suddiga att de nästan försvann. Det var en stad som föddes ur krig, växte genom rov och dog i katastrof. Men under en kort tid var det en plats där människor kunde förändra sitt öde, om de bara var beredda att riskera allt.
Och kanske är det just därför Port Royal fortfarande fascinerar oss.
Bibliografi
- Cordingly, David. Under the Black Flag: The Romance and the Reality of Life Among the Pirates. Random House, 1995.
- Marley, David. Pirates of the Americas. ABC-CLIO, 2010.
- Rogozinski, Jan. Pirates!: Brigands, Buccaneers, and Privateers in Fact, Fiction, and Legend. Da Capo Press, 1996.
- Pawson, Michael, and David Buisseret. Port Royal, Jamaica. Oxford University Press, 1975.
- Konstam, Angus. Pirates: The Complete History from 1300 BC to the Present Day. Osprey Publishing, 2011.
- Earle, Peter. The Sack of Panama: Captain Morgan and the Battle for the Caribbean. Thomas Dunne Books, 2007.
