Under andra världskriget stal Adolf Hitlers nazister omkring 600 000 konstverk från hela Europa. När kriget tog slut var miljarder punds värde av konst spridda över kontinenten, som ett resultat av den storskaliga plundring som skedde. Medan en del av de stulna föremålen har återlämnats till sina rättmätiga ägare, är många fortfarande försvunna. Bland dessa skatter finns en ovärderlig samling av bärnstenspaneler, känd som Amberrummet – kanske de mest värdefulla föremålen som någonsin plundrats av den nazistiska regimen.
Ett rum förlorat i krigets kaos
Amberrummet, ibland kallat ”Världens åttonde underverk”, var en av Rysslands mest värdefulla konstskatter. Efter att rummet stulits av nazisterna, fördes det tillbaka till Tyskland och ställdes ut, men försvann i krigets slutskede. Dess öde är ett av de största mysterierna från andra världskriget.
Rummets historia började redan 1701, då den tyske barockskulptören Andreas Schlüter påbörjade arbetet med det. Vid den tiden var Schlüter chefsarkitekt vid det preussiska hovet, och användningen av bärnsten för inredning var något helt nytt. Bärnsten, även kallat ”Nordens guld”, är fossiliserat trädharts och Östersjöregionen sägs husera världens största fyndigheter.
Ett ovärderligt konstverk
Schlüters vision var att pryda väggarna i ett rum i Charlottenburgpalatset i Berlin med bärnstenspaneler. Palatset var hem åt Fredrik I, Preussens första kung, och hans hustru drottning Sophie Charlotte. För att slutföra uppdraget anlitade Schlüter den danske bärnstensmästaren Gottfried Wolfram, och tillsammans utvecklade de nya tekniker för att bearbeta bärnsten.
År 1707 fortsatte bärnstensmästarna Ernst Schacht och Gottfried Turau arbetet, men efter Sophie Charlottes och Fredriks död avstannade projektet. Rummet installerades till slut i Berlins stadspalats där det väckte stor uppmärksamhet, särskilt hos den ryska tsaren Peter den store under hans besök 1716. För att stärka alliansen mellan Preussen och Ryssland gav Fredriks son, Fredrik Vilhelm I, Amberrummet som en gåva till Peter.
Rummet dekonstruerades och skeppades till den nygrundade staden Sankt Petersburg, där det senare flyttades till Katarinapalatset utanför staden under 1755.
Amberrummets prakt
År 1770 var rummet färdigt, nu i en större version som täckte över 55 kvadratmeter och vägde över sex ton bärnsten. Det imponerande konstverket ansågs vara en ofattbar skatt, mer magnifikt än Schlüter någonsin kunnat föreställa sig. I dag uppskattas rummets värde till mellan 120 och 240 miljoner pund.
Trots att rummet överlevde den ryska revolutionen 1917, var dess tid i Ryssland över när Hitlers styrkor närmade sig Sankt Petersburg (då kallad Leningrad) under Operation Barbarossa 1941. Amberrummet blev ett mål för nazisterna, och trots försök att gömma det bakom tapeter upptäcktes det snabbt och stals.
Nazistisk plundring och försvinnande
Amberrummet skickades tillbaka till Tyskland och återuppfördes i Königsbergslottet (nuvarande Kaliningrad). Där visades det upp för den tyska allmänheten i två år. Men när krigslyckan vände och de allierade började avancera, beordrade Hitler att alla plundrade konstföremål skulle evakueras. Rummet försvann någonstans under kaoset som följde.
I januari 1945 bombades Königsberg hårt av RAF, och stadens slott förstördes av artillerield när den sovjetiska armén närmade sig. Om Amberrummet hann evakueras innan bombningarna, eller om det förstördes i attackerna, förblir oklart. När Röda armén marscherade in i staden var Amberrummet försvunnet.
Teorier och spekulationer
Den mest vedertagna teorin, som stöds av professorn Alexander Brusov, den sovjetiska regeringens representant som skickades för att återfinna stulna konstskatter, är att Amberrummet förstördes under bombningarna. Brusov ska ha funnit brända rester av några av rummets mosaiker i slottets källare.
Trots detta vägrade Anatoly Kuchumov, den konstkurator som misslyckades med att skydda rummet från nazisterna, att acceptera denna teori. Han inledde sin egen utredning med stöd av KGB, möjligen för att skydda sig själv från skuld.
I decennier har olika teorier om rummets öde cirkulerat. Vissa ögonvittnen påstod att Amberrummet lastades ombord på det tyska transportfartyget Wilhelm Gustloff, som senare sänktes av en sovjetisk ubåt. Vraket har undersökts flera gånger, men inga spår av rummet har hittats. Andra tror att det kan ligga gömt i underjordiska tunnlar i Kaliningrad, men även där har sökningar varit resultatlösa.
Ett farligt mysterium
Även om mycket har gjorts för att hitta Amberrummet, har inget avgörande bevis någonsin hittats. Endast enstaka delar, som en försvunnen Florentinsk mosaik, har återfunnits. Under årens lopp har jakten på Amberrummet lockat många äventyrare och forskare – några med tragiska konsekvenser. Georg Stein, en tidigare tysk soldat, tillbringade större delen av sitt liv med att söka efter rummet, men mördades i en skog 1987. Även en rysk underrättelseofficer, som undersökte Amberrummets försvinnande, dog under mystiska omständigheter.
Ett nytt Amberrum
År 1979 beordrade den sovjetiska regeringen en rekonstruktion av Amberrummet. Efter 24 år och till en kostnad av 11 miljoner dollar, delvis finansierat av Tyskland, stod det nya Amberrummet klart. Det installerades i Katarinapalatset, där det nu återigen kan beskådas. Trots att det ursprungliga rummet är borta, lever mystiken kvar – och många tror att jakten på världens största förlorade skatt långt ifrån är över.
