Heinrich Himmler, en av de mest inflytelserika nazistledarna och chef för SS, var djupt förankrad i en märklig blandning av andlighet och mysticism som både formade och rättfärdigade hans rasistiska och supremacistiska världsåskådning. Det var denna kombination av ideologi och besatthet av forntida myter som drev honom och andra nazister till att leta efter heliga reliker, i tron att dessa artefakter kunde ge Tredje riket övernaturlig makt. Nazisternas jakt på heliga skatter, från Tors hammare till den heliga Graal, är en bisarr men viktig del av historien om deras maktsträvanden.
Himmlers mystiska besatthet
Det är lätt att avfärda nazisternas jakt på heliga reliker som något som hör hemma i äventyrsfilmer som Indiana Jones, där nazister desperat letar efter den försvunna förbundsarken och den heliga Graal. Men i verkligheten var många högt uppsatta nazister lika besatta av myter och ockultism som sina fiktiva motparter. Himmler var särskilt mottaglig för dessa idéer. Han ansåg att skapandet av ett nytt ariskt imperium krävde en återupplivning av forngermanska myter och symboler, och att traditionell kristen moral behövde ersättas med en ny sorts pseudo-religion som drog på riddarordnarnas ideal och mystiska legender.
Himmler inspirerades starkt av gamla riddarordnar som Tempelherreorden och Tyska orden, och såg SS som en modern motsvarighet till dessa krigarmunkar. I Wewelsburg, ett stort slott i Tyskland, ville Himmler skapa ett andligt centrum för SS, en plats där hans riddarordens anda kunde blomstra. Slottet innehöll till och med ett rum tillägnat kung Arthur och ett annat, känt som ”Graalsrummet”, som skulle spegla hans fascination för den heliga Graal.
Jakten på den heliga Graal
Himmlers intresse för Graalen, trots hans fientlighet mot traditionell kristendom, var ingen slump. Han såg Graalen som en potentiell källa till enorm kraft och makt. Graalens legender hade spridits genom århundradena, och en av de mest inflytelserika versionerna kom från den medeltida tyska poeten Wolfram von Eschenbachs dikt Parzival. I denna saga var Graalen en central del av den medeltida ridderliga traditionen, och det är här Himmler och nazisterna började blanda myt och verklighet.
År 1940 genomförde Himmler en personlig expedition till klostret Montserrat i Katalonien. Han var övertygad om att Graalen fanns gömd där, inspirerad av Richard Wagners opera Parsifal, baserad på Parzival. Himmler trodde att Montserrat var den verkliga platsen för Montsalvat, Graalsborgen i Wagners opera. Trots den misslyckade expeditionen fortsatte Himmler att tro på Graalens makt och betydelse för det ariska imperiets uppgång.
Tors hammare som ett vapen
Graalen var dock inte den enda mytologiska artefakt som fångade Himmlers intresse. Enligt hans övertygelse kunde även Tors hammare, en av de mest kraftfulla symbolerna inom nordisk mytologi, användas som ett vapen av Tredje riket. I ett brev till Ahnenerbe, en nazistisk forskningsinstitution som skulle ge akademisk legitimitet åt den rasistiska ideologin, skrev Himmler att Tors hammare var ett avancerat krigsvapen från forntiden och att man borde söka efter den på platser i den germanska världen där förståelsen för blixten och hammaren fanns kvar. Himmler trodde att denna forntida kraft kunde återupplivas och användas för att stärka nazisternas militära ambitioner.
Otto Rahn och Catharerna
Himmler var inte ensam i sin besatthet av mytologiska reliker. Otto Rahn, en excentrisk medeltidshistoriker, hade också hängivit sig åt Graalens mysterium. Rahn trodde att Graalen var kopplad till Catharerna, en religiös sekt som under medeltiden förföljdes som kättare av den katolska kyrkan. Catharerna, som främst var verksamma i södra Frankrike, hyste radikala religiösa uppfattningar som utmanade den etablerade kristendomen. De trodde bland annat att Gamla testamentets Gud och Nya testamentets Gud var två skilda entiteter – den ena ond och den andra god.
Ett viktigt Catharfäste var Montségur, en fästning i sydvästra Frankrike där en dramatisk belägring ägde rum år 1243. Tusentals franska trupper belägrade fästningen, och efter nio månader tvingades Catharerna kapitulera. De som vägrade avsäga sig sina tro föll offer för en massavrättning på bål. Det sägs dock att några få Catharer lyckades fly med en skatt, som vissa spekulerar kan ha varit den heliga Graal.
Rahn, inspirerad av tidigare ockultister och mystiker, identifierade Montségur som Graalens slott, Montsalvat, och detta väckte Himmlers intresse. Rahn blev senare en del av SS, även om hans egentliga övertygelse om nazistiska ideal har varit föremål för debatt. Rahn publicerade flera verk om Graalen, men blev allt mer desillusionerad av sin koppling till SS och dog under mystiska omständigheter på ett berg 1939, möjligen genom självmord.
Nazisternas jakt på det förflutna
Nazisternas jakt på heliga skatter var inte bara en fråga om ideologisk övertygelse, utan också ett försök att legitimera deras politiska och militära makt. Genom att länka sig till forntida artefakter och myter försökte de skapa en kontinuitet mellan det förflutna och deras vision om framtiden. Himmler och andra nazister såg det som sin plikt att återupprätta de gamla ariska traditionerna och förvandla dem till en ny religiös och politisk rörelse.
Även om jakten på Graalen och andra artefakter som Tors hammare inte resulterade i några konkreta fynd, visar dessa expeditioner hur djupt rotad mysticism och mytologi var i nazismens världsåskådning. Deras besatthet av heliga reliker, gamla riddarordnar och forntida symboler var en central del av deras strävan att skapa en ny världsordning, baserad på deras rasistiska och extremistiska ideologi.
En kvarstående fascination
Decennier efter nazisternas fall fortsätter fascinationen för deras mystiska och ockulta inslag att väcka intresse. Teorier om Catharerna, Templarna och den heliga Graal har levt vidare i populärkulturen, inte minst genom böcker som The Holy Blood and the Holy Grail och Dan Browns Da Vinci-koden. Dessa verk har fortsatt att spekulera om Graalens natur och dess koppling till arvet från Jesus Kristus och Maria Magdalena.
Nazisternas jakt på heliga skatter, även om den ofta framstår som löjlig och absurd, påminner oss om farorna med att förvränga historien för politiska och ideologiska syften. Himmler och hans följeslagare använde forntida myter för att rättfärdiga sina handlingar och sitt hat, och deras besatthet av det förflutna spelade en viktig roll i att forma en av de mörkaste perioderna i modern historia.
Sammanfattningsvis var nazisternas sökande efter heliga skatter som Graalen och Tors hammare ett uttryck för deras försök att skapa en pseudo-religiös ideologi som skulle stärka deras makt och rättfärdiga deras ideologi.
