Under medeltiden var reliker högt eftertraktade i Europa. För många kyrkor var det en stor framgång att ha en bit ben, en klädesfragment, eller någon annan kvarleva från ett helgon. En relik kunde locka pilgrimer från hela kontinenten, och för kyrkor var detta en möjlighet att öka sitt inflytande och inkomster. Bland de mest eftertraktade relikerna fanns de som kopplades direkt till Jesus Kristus, och det fanns ingen relik mer åtråvärd än en bit av själva korset där han korsfästes – ofta kallat ”Sanna korset.”
Upptäckten av Sanna korset
Legenden berättar att Sanna korset upptäcktes av Helena Augusta, mor till kejsaren Konstantin, vid platsen där Jesus korsfästes. Enligt den antika historikern Socrates Scholasticus reste Helena till Jerusalem under 300-talet e.Kr. Hon var fast besluten att hitta de heliga relikerna från Jesu korsfästelse och påbörjade sitt sökande vid Golgata, platsen där han korsfästes.
Helena beordrade att ett hedniskt tempel som hade byggts på platsen skulle rivas, och efter en omfattande utgrävning upptäcktes tre kors. Vidare fann man spikar från korsfästelsen och en skylt, Titulus Crucis, med texten ”Jesus från Nasaret, judarnas konung.” För att fastställa vilket kors som hade tillhört Jesus, lät Helena en döende kvinna röra vid de tre korsen. Kvinnan sägs ha blivit omedelbart botad när hon rörde vid ett av dem, och Helena övertygades om att just detta var det äkta korset, som därför blev känt som Sanna korset.
Var Sanna korset äkta?
Efter att Sanna korset hade identifierats, lät Helena sända större delen av det till Konstantinopel, medan andra delar fördelades mellan olika kyrkor i Jerusalem och Rom. Med tiden började fragment spridas över Europa, särskilt efter att Konstantinopel plundrades under fjärde korståget år 1204. Detta ledde till att flera kyrkor hävdade att de hade en bit av Sanna korset.
I mitten av medeltiden fanns så många fragment av Sanna korset att reformatorn Jean Calvin skämtsamt hävdade att om alla delar sattes samman skulle man kunna bygga en hel båt. För att förklara detta mysterium hävdade teologer att Jesu blod hade gett korset en ”oförstörbar” natur, vilket skulle innebära att det kunde delas obegränsat utan att minska i storlek. Denna teori hjälpte många kyrkor att bevara sin verksamhet och fortsätta locka pilgrimer, vilket också skapade en lukrativ marknad för reliker.
Vördnad och ceremoni kring Sanna korset
Många av fragmenten från Sanna korset bevarades i vackra, dekorerade metallkistor, ofta utsmyckade med ädelstenar, för att förstärka relikens helighet och betydelse. Dessa kistor placerades i särskilda relikvarier i kyrkor och blev ofta föremål för tillbedjan. Förutom själva korset innehöll dessa relikvarier ibland andra påstådda heliga föremål, som spikar från korsfästelsen, bitar av törnekronan, och i vissa fall till och med vad som påstods vara Jesu barntänder.
Under medeltiden skapades en rad ceremonier kring Sanna korset och andra reliker. En av de mest kända var Festen för Sanna korset, som firades av katolska kyrkan fram till 1960 då påven Johannes XXIII tog bort den från den officiella kalendern.
Sanna korset i dagens Europa
Genom århundraden av religiösa förändringar och sekulära omvälvningar har många fragment av Sanna korset gått förlorade. Men vissa delar har bevarats och finns fortfarande kvar på flera betydelsefulla platser i Europa. Här är några av de mest kända platserna där fragment av Sanna korset sägs finnas:
Santa Croce, Italien
I kyrkan Santa Croce i Rom finns tre små fragment av Sanna korset bevarade i Cappella delle Reliquie. Där finns också två törnen från Kristi törnekrona, en del av en av de spikar som användes under korsfästelsen och en bit av Titulus Crucis – skylten som bars på Jesu kors. Fram till 1600-talet förvarades en större del av korset här, men det flyttades senare till Peterskyrkan på order av påven Urban VIII.
Notre-Dame de Paris, Frankrike
I Paris finns ett fragment av Sanna korset som en gång ägdes av kung Ludvig IX och ursprungligen bevarades i Sainte-Chapelle, byggt specifikt för detta syfte. Under den franska revolutionen konfiskerades alla reliker, men undantag gjordes för konstnärligt värdefulla föremål. År 1804 överlämnades korset till biskopen i Paris och förvarades i Notre-Dames skattkammare tills det flyttades till Louvren efter katedralbranden 2019.
Scuola Grande di San Giovanni Evangelista, Italien
I Venedig finns ytterligare ett fragment av Sanna korset, som gavs till staden av Philip de Mezières, Jerusalems kansler, år 1369. Under en procession sägs fragmentet ha tappats i en kanal men svävat ovanför vattnet tills Andrea Vendramin, en av skolans ledare, dykte ner och räddade det. Detta ansågs vara ett mirakel och har sedan dess bevarats som en viktig relik för Venedig.
Moskva, Svarta havet
Det kanske mest oväntade fragmentet av Sanna korset sägs nu befinna sig på botten av Svarta havet. Enligt den ukrainska prästen i hamnen Sevastopol fanns en bit av Sanna korset ombord på det ryska kryssningsfartyget Moskva. Fartyget sänktes under kriget mellan Ryssland och Ukraina 2020, och man tror att fragmentet följde med skeppet ner till havsbotten.
Sanna korsets plats i historien och vår tid
Sanna korset har sedan sin upptäckt på 300-talet blivit en symbol för tro, mirakel och det kristna arvet. Med tiden har fragmenten spridits över världen, från stora katedraler och kyrkor till små bykapell. Det har inspirerat berättelser och legender, och trots vetenskapliga framsteg som ifrågasätter äktheten, fortsätter många att vörda dessa fragment med stor respekt.
I en tid där mycket av det religiösa arvet ifrågasätts eller faller i glömska, lever ändå fascinationen för Sanna korset vidare. För vissa är det en symbol för hopp och helande, medan det för andra representerar ett fascinerande kapitel i mänsklighetens historia – ett bevis på vår strävan efter mening, även om den ibland kan verka oförklarlig.
