En kall vinternatt för över hundra år sedan gick en skomakare vid namn Samuel Smith hemåt. Han skulle snart bli en del av historien utan att han visste det. Högt ovanför honom svävade ett enormt, vätgasfyllt krigsfartyg – en tysk Zeppelin – och släppte sin dödliga last. Den kvällen blev Samuel Smith den första brittiska civila att dö i ett tyskt Zeppelinanfall.
Beslutet om bombningarna
Det var den 7 januari 1915 som den tyske kejsaren beslutade att tillåta bombningar av Storbritannien. Kejsaren, rädd för att en bomb skulle kunna träffa Buckingham Palace och döda hans släktingar, förbjöd först bombningar av London. Han gav dock snart efter och tillät bombningar av Londons hamnar. I stället för att rikta in sig på London, skulle tyska Zeppeliner anfalla militära, industriella och civila mål på andra håll i landet, i syfte att störa den brittiska krigsproduktionen och skrämma den brittiska befolkningen till att kräva ett slut på kriget.
De första räderna
De första Zeppelinerna, L3 och L4, lyfte från sin bas i Fuhlsbüttel, Hamburg, den 19 januari 1915. Målet var att bomba hamnarna i Hull och Grimsby, men dåligt väder tvingade dem att ändra kurs mot Norfolk-kusten. L3 riktade in sig på staden Great Yarmouth medan L4 flög mot King’s Lynn.
L3 anlände till Great Yarmouth runt 21:00 och släppte tio bomber över det arbetarklassdominerade området St. Peter’s Plain. Samuel Smith träffades och dödades av en flygande splint när en bomb träffade ett hus han passerade. Även Martha Taylor, en 73-årig kvinna, dödades i attacken. Samtidigt anlände L4 till King’s Lynn, där en 26-årig änka, Alice Gazeley, och den 14-årige Percy Goate miste livet. Sammantaget skadades sexton personer, och skador för omkring 7 000 pund rapporterades.
Trots att vädret förhindrade Zeppelinerna från att träffa sina ursprungliga mål, ansågs räden vara en framgång.
London attackeras
Den första Zeppelin som nådde London var LZ 38, som natten till den 30 maj 1915 bombade stadsdelarna Stoke Newington, Stepney och Leytonstone. Människor flydde i panik ut på gatorna, och snart började särskilda nattdräkter marknadsföras för kvinnor som skydd mot skammen att springa ut utan kläder under flyganfall. Sju personer miste livet, och skador för över 18 000 pund rapporterades.
Luftförsvaret förbättras
Under 1915 intensifierades Zeppelinräderna med attacker mot Ipswich, Southend, Dover och Ramsgate, och under hösten träffades städer som Broxbourne och Dereham. I Dereham dödades en man vid namn James Taylor när han hade gått för att posta ett brev, medan hans fru Clara och son Percy miste honom för alltid.
I slutet av 1915 började Storbritanniens försvar förbättras, med nya strålkastare och luftvärnskanoner som placerades över hela landet. Royal Flying Corps introducerade även flygplan utrustade med spräng- och brandkulor, vilket gjorde det möjligt att skjuta ner luftskepp genom att antända deras vätgas.
De dödliga räderna fortsätter
Trots de förbättrade försvaret fortsatte Zeppelinräderna under 1916. I februari dödades 61 människor i ett anfall som drabbade Tipton, Walsall och Wednesbury. I mars träffades en armébarack i Cleethorpes, där 31 soldater dog.
En av de mest förödande räderna ägde rum mellan den 24 och 25 augusti 1916, då Zeppeliner riktade in sig på London och träffade områden som Deptford, Plumstead och Greenwich, vilket resulterade i nio dödsfall och skador för över 130 000 pund.
Tyskland svarar på hotet
I september 1916 genomförde tyskarna sitt största anfall hittills, då 16 luftskepp sändes mot London. Dåligt väder splittrade flottan, och endast två lyckades släppa sina bomber över London Colney och South Mimms. En av Zeppelinerna, SL 11, flög på låg höjd och upptäcktes av strålkastare. Den blev nedskjuten av den brittiske piloten William Leffe Robinson, som belönades med Victoria Cross.
Förlusterna började bli ohållbara för tyskarna, och de utvecklade nya Zeppeliner som kunde nå högre höjder för att undvika de brittiska flygplanen.
Slutet för Zeppelinräderna
Vid 1917 hade britterna lärt sig att avlyssna Zeppelinernas radiokommunikation och blivit bättre på att spåra och skjuta ner dem. I augusti 1918 genomfördes den sista räden, då fyra Zeppeliner skickades mot mål i norra England och Midlands. Tre av dem släppte sina bomber i havet, och en blev nedskjuten av brittiska flygplan.
Totalt dödades 557 människor i Zeppelinräderna. Trots det relativt låga antalet dödsoffer och den begränsade skadan på infrastruktur, chockade räderna den brittiska befolkningen. De markerade början på ett nytt hot från luften, ett hot som skulle förverkligas under andra världskriget när bombplan fyllde himlen över Europa. Zeppelinernas tid var över, men de banade vägen för framtidens skräckinjagande luftkrig.
