Petra är en forntida stad belägen i dagens Jordanien och daterar sig till 300-talet f.Kr. De imponerande ruinerna av denna tidigare blomstrande metropol och handelscentrum är idag en viktig arkeologisk plats och en populär turistattraktion. Dess spektakulära arkitektur, huggen direkt ur sten, och avancerade vattenhanteringssystem gör Petra till ett unikt monument över mänsklig innovation.
Var ligger Petra?
Petra ligger cirka 240 kilometer söder om både Jerusalem och Amman, Jordaniens huvudstad, och ungefär halvvägs mellan Damaskus i Syrien och Röda havet. Detta strategiska läge gjorde Petra till en idealisk handelsknutpunkt i den antika världen.
Petra, som ofta kallas ”Rosenstaden” på grund av den rosa nyansen i stenarna, är känd för sin fantastiska stenarkitektur och innovativa vattenhantering, vilket gjorde det möjligt att leva i denna ökenregion. År 1985 utsågs Petra till ett världsarv av UNESCO.
Petra som handelsstad
Staden grundades som en handelsstation av nabatéerna, en arabisk beduinstam från regionen. Nabatéerna samlade snabbt på sig betydande rikedomar genom sin handel, vilket gjorde Petra till en ekonomisk centralpunkt.
Stadens framgång lockade fiender, och den första dokumenterade referensen till Petra är från år 312 f.Kr., då det grekiska riket attackerade staden. Nabatéerna försvarade sig framgångsrikt genom att utnyttja det omgivande bergiga landskapet, som fungerade som en naturlig försvarsmur.
Men Petra var inte förskonat från framtida invasioner. År 106 e.Kr. invaderade romarna och tvingade nabatéerna att ge upp. Romarna integrerade Petra i sitt imperium, ändrade dess namn till Arabia Petraea och regerade där i över 250 år. Under denna tid byggde romarna viktiga infrastrukturer, inklusive den Petra Romerska Vägen och monumentala stadsportar.
Den ”förlorade staden” Petra
Vid 700-talet e.Kr. hade Petra övergivits som ett kommersiellt, politiskt och kulturellt centrum. Stadens isolering och dess minskade betydelse gjorde att den glömdes bort av världen under flera århundraden.
Trots detta fortsatte Petra att fascinera historiker och arkeologer. Dess unika arkitektur, särskilt de byggnader som bokstavligen är uthuggna ur sten, vittnar om nabatéernas skicklighet. Under senare århundraden lämnade både romare och bysantiner sina spår i Petra genom att bygga kyrkor och andra strukturer.
Vattenhantering i Petra
Nabatéerna var mästare på att hantera vatten i den torra öknen. De utvecklade ett avancerat system av kanaler, dammar och cisterner för att samla, lagra och distribuera regnvatten.
Dessa innovationer gjorde det möjligt för Petra att blomstra även under perioder av torka och skyddade staden från översvämningar. Den stabila tillgången på vatten ökade även jordbruksproduktionen, vilket bidrog till stadens rikedom och befolkningstillväxt.
Petra idag
Efter århundraden i glömska ”återupptäcktes” Petra år 1812 av den schweiziske upptäcktsresanden Johann Ludwig Burckhardt. Hans beskrivningar av stadens ruiner väckte intresse i västvärlden, vilket ledde till omfattande arkeologiska undersökningar under 1900-talet.
Sedan dess har många viktiga fynd gjorts, inklusive grekiska skriftrullar från den bysantinska perioden och en nyligen upptäckt monumental struktur, identifierad med hjälp av satellitbilder.
Petra blev en UNESCO-världsarvsplats 1985, och år 2007 utsågs den till en av de ”Nya sju underverken.” Dessa utmärkelser har lett till en ökning av turismen, vilket i sin tur har medfört nya utmaningar för att skydda ruinerna från både miljöförstöring och överexploatering. Jordanska myndigheter och internationella organisationer arbetar nu för att bevara detta enastående världsarv för kommande generationer.
