Kyros den Store, en tolerant och barmhärtig härskare, byggde upp ett av historiens största imperier och lade grunden för Persien som den antika världens första supermakt. Genom militär skicklighet och politisk visdom lyckades han på bara 15 år skapa det akemenidiska imperiet, ett rike som sträckte sig från Medelhavet till Indien.
Kyros den Stores uppgång
Kyros II, även känd som Kyros den Store, föddes omkring 600 f.Kr. i en del av nuvarande Iran som beboddes av det halvnomadiska Pasargadae-folket. Hans tidiga liv är höljt i dunkel, men han tillhörde den akemenidiska kungafamiljen, antingen genom födsel eller äktenskap. År 558 f.Kr. blev Kyros en vasallkung under Medien, men hans ambitioner sträckte sig längre än så.
Fem år in i sitt styre förenade Kyros persiska stamhövdingar och reste sig mot den mediska kungen Astyages. Med hjälp av en avhoppad medisk general besegrade han Astyages vid slaget vid Pasargadae och intog huvudstaden Ekbatana år 550 f.Kr. Istället för att förstöra staden gjorde Kyros den till sin sommarhuvudstad och visade nåd genom att ge Astyages en furstlig pension. Hans tolerans hade dock gränser – Astyages son och barnbarn avrättades för att eliminera potentiella hot.
Erövringen av Lydien
Kyros uppgång orsakade oro hos Kroisos, kungen av Lydien, i det som idag är västra Turkiet. Kroisos, som fruktade Persiens växande makt, konsulterade Oraklet i Delfi. Svaret blev: ”Om Kroisos går i krig kommer han att förstöra ett stort imperium.” Övertygad om att det syftade på Persien gick Kroisos till anfall.
Efter ett oavgjort slag överraskade Kyros lydierna genom att förfölja dem mitt i vintern. Vid det avgörande slaget vid Thymbra använde Kyros en ovanlig taktik: han lät montera kavallerister på packkameler, vars lukt skrämde bort Lydiens hästar. Efter att ha belägrats i sin huvudstad Sardes tvingades Kroisos kapitulera.
Som med medierna visade Kyros återigen barmhärtighet. Han införlivade Lydiens skatter i sitt rike och tog Kroisos in i sitt hov. Kyros tillät också lydierna att behålla sina lagar och traditioner, vilket snabbt säkrade deras lojalitet. När aristokrater i Lydien senare revolterade, slog Kyros dock hårt tillbaka, avrättade upprorsledarna och förslavade deras anhängare.
Belägringen av Babylon
Med sitt rike expanderande österut och västerut riktade Kyros sitt fokus på Babylons rike, den sista stora makten i regionen. År 539 f.Kr. krossade den persiska armén den babyloniska armén vid Opis och marscherade sedan vidare mot Babylon, den antika världens största stad. Staden föll utan motstånd, och Kyros gjorde sitt intåg ”i fred, bland glädje och jubel”, enligt den berömda Kyroscylindern.
Efter erövringen av Babylon befriade Kyros de judar som Nebukadnessar II hade fört i exil femtio år tidigare. De fick återvända till Jerusalem och börja återuppbygga sitt tempel. Denna handling gjorde Kyros till en hjälte i judisk tradition, där han beskrivs som en av Gud utvald att befria hans folk.
Kyros militära briljans
Kyros armé var en av antikens mest effektiva styrkor. Han utvecklade ett elitkavalleri som kunde skjuta pilar från hästryggen och använde stridsvagnar utrustade med blad på hjulen för att krossa fiendens linjer. Enligt historiska källor var Kyros en inspirerande ledare som rörde sig snabbt och oväntat med sina arméer, även under svåra förhållanden som vinterkampanjer.
Kyros den Stores död och arv
Kyros dog omkring 529 f.Kr., troligen under en militär kampanj på imperiets östra gräns. Hans kropp fördes tillbaka till Pasargadae, där han begravdes i ett storslaget stentempel riktat mot den uppgående solen. Hans son, Kambyses II, tog över tronen och fortsatte att expandera imperiet genom att erövra Egypten.
Det akemenidiska imperiet förblev en supermakt i två århundraden innan det föll till Alexander den Store år 330 f.Kr. Kyros den Store lämnade dock ett arv av tolerans och integration som påverkade framtida civilisationer och lade grunden för idéer om pluralism och mänskliga rättigheter.
