Pirater och sjörövare: historien, myterna och arvet

Välkommen till en värld fylld av äventyr och mystik – där dödskallar och korslagda ben flaggar för frihet och rebelliskhet. Denna sida tar dig med på en resa genom piraternas och sjörövarnas fascinerande universum. Här får du möta de legendariska figurerna som härjade på världens hav, från Karibiens kristallklara vatten till Medelhavets stormiga kuster.

Pirater och sjörövare har alltid kittlat vår fantasi, inte bara genom deras äventyr och skatter, utan också genom deras påverkan på kulturen. Historierna om Svartskägg, Anne Bonny och andra berömda pirater har lämnat ett outplånligt avtryck, och deras legender lever vidare i dagens filmer, böcker och spel.

Här kommer du att utforska deras verkliga liv, från hierarkin ombord på piratskeppen till de koder och lagar de följde. Vi avslöjar sanningen bakom de myter och berättelser som har format vår bild av pirater genom tiderna. Oavsett om du är en historieentusiast eller bara söker en dos spänning, så kommer denna sida att erbjuda något för alla.

Så hissa segel och följ med oss på en spännande resa in i piraternas och sjörövarnas värld. Välkommen ombord!

Historisk bakgrund

Piratverksamhetens historia är lika rik och mångfacetterad som de myter och legender som omger den. Från antikens sjörövare till de ökända piraterna i Karibien och Barbarpiraterna i Medelhavet, har pirater och sjörövare lämnat ett outplånligt avtryck på historien.

Pirater och sjörövare är termer som ofta används synonymt, men de har olika betydelser. En pirat är en person som angriper och plundrar fartyg till havs utan tillstånd från någon nation. Deras verksamhet är olaglig och de erkänner ingen nationell lag. Sjörövare, å andra sidan, kan inkludera både pirater och privatpersoner som har fått tillstånd, eller kaparbrev, från en regering för att attackera och plundra fiendens fartyg. Dessa privatpersoner kallas också kapare och betraktas som lagliga krigare, trots deras ofta våldsamma metoder.

Kort historia om pirater genom tiderna

Piratverksamhet är ett uråldrigt fenomen, nästan lika gammalt som sjöfarten själv. Den första dokumenterade piratverksamheten går tillbaka till antikens Grekland och Rom, där sjörövare härjade i Egeiska och Medelhavet. Fenicierna, grekerna och romarna drabbades alla av piratangrepp, vilket ledde till militära expeditioner för att bekämpa hotet.

Under medeltiden ökade piratverksamheten i Nordsjön och Östersjön. Vikingarna, som kan betraktas som en form av pirater, plundrade kusterna i norra Europa och skapade skräck bland befolkningen. Samtidigt opererade slaviska och baltiska sjörövare i samma regioner.

Piratverksamheten fortsatte och utvecklades under 1500- och 1600-talen med den gyllene eran för Karibiens pirater, och vidare in i modern tid med nya former och mål.

Kända epoker och regioner

Genom historien har piratverksamhet blomstrat i olika epoker och regioner, var och en med sina unika karaktärsdrag och legendariska figurer. Från de våghalsiga Karibiska piraterna till de fruktade Barbarpiraterna i Medelhavet, och vidare till de obevekliga sjörövarna i Nordeuropa under medeltiden. I denna sektion kommer vi att utforska dessa olika tidsperioder och geografiska områden, och avslöja hur piratverksamheten utvecklades och påverkade de samhällen de interagerade med.

Karibiska pirater

Karibiens pirater, som ofta förknippas med den gyllene eran av piratverksamhet, opererade främst mellan slutet av 1500-talet och början av 1700-talet.

Dessa pirater använde sig av baser i Karibien, som Port Royal på Jamaica och Tortuga utanför Haiti. De riktade sig ofta mot spanska skatter och handelsfartyg, och deras verksamhet fick stöd av olika europeiska kolonialmakter som såg piraterna som ett sätt att försvaga sina rivaler.

Barbarpirater

Barbarpiraterna, eller Barbareskkustens pirater, var aktiva i Medelhavet från 1500-talet till början av 1800-talet. De kom från Nordafrikas kustregioner, inklusive Algeriet, Tunisien och Tripoli, och blev ökända för sina attacker på europeiska handelsfartyg och kustbyar.

Barbarpiraternas verksamhet hade både religiösa och ekonomiska motiv, och de stödde ofta av de lokala regeringar som såg dem som en källa till inkomst och inflytande. Deras baser i Nordafrika blev starka fästen som var svåra att erövra, vilket gjorde dem till en ihållande plåga för europeiska sjöfarare.

Medeltida sjörövare

Under medeltiden fanns det flera olika grupper av sjörövare som opererade i olika delar av världen. I Nordeuropa var vikingarna de mest kända.

I Östersjön var Vitalianerna, en löst organiserad grupp av tyska och danska sjörövare, aktiva under slutet av 1300-talet och början av 1400-talet. De angrep handelsskepp och städer längs kusten, vilket skapade kaos i regionen.

I Asien var japanska pirater, kända som Wakou, en betydande kraft under medeltiden. Dessa pirater opererade främst i Japanska havet och riktade sig mot kinesiska och koreanska kuststäder och handelsfartyg. Deras verksamhet var ofta både ekonomiskt och politiskt motiverad.

Piratverksamhet efter medeltiden

Efter medeltiden fortsatte piratverksamheten att utvecklas och förändras. Under 1600- och 1700-talen nådde den sin höjdpunkt med den gyllene eran av Karibiska pirater, då figurer som Svartskägg och Henry Morgan dominerade haven. Denna period var präglad av den ökande handeln mellan Europa, Afrika och Amerika, vilket skapade nya möjligheter för pirater att plundra rika handelsfartyg.

Piratverksamheten i Karibien började avta i slutet av 1700-talet när europeiska nationer ökade sina ansträngningar att bekämpa piratverksamhet och säkra sina handelsvägar. Piraterna jagades och hängdes, och många av deras baser förstördes.

Men piratverksamheten försvann inte helt. Under 1800-talet och början av 1900-talet uppstod nya piratgrupper i olika delar av världen, inklusive Sydkinesiska sjön, där kinesiska pirater som Cheng I Sao byggde upp stora piratimperier. Dessa moderna pirater riktade sig ofta mot lokala handelsrutter och utövade både traditionell sjöröveri och mer sofistikerade former av kriminell verksamhet.

Piratverksamhet i modern tid

I modern tid har piratverksamheten tagit nya former och flyttat till nya regioner. Ett av de mest kända exemplen är Somalias pirater, som under 2000-talet har blivit ökända för sina attacker på handelsfartyg i Adenviken och Indiska oceanen. Dessa moderna pirater använder sig av snabba båtar och avancerad teknologi för att kapa fartyg och kräva lösen för besättningen.

Piratverksamheten i dagens värld är ofta motiverad av ekonomiska och sociala faktorer, såsom fattigdom och brist på arbetsmöjligheter. Internationella insatser har genomförts för att bekämpa modern piratverksamhet, men hotet kvarstår och kräver kontinuerlig uppmärksamhet och åtgärder.

Kända pirater och sjörövare

Dessa berömda pirater och sjörövare har alla lämnat efter sig en bestående påverkan på historien och populärkulturen. Deras historier och legender, från Svartskäggs skräckinjagande närvaro till Anne Bonnys och Mary Reads modiga äventyr, fortsätter att fascinera och inspirera människor än idag.

Svartskägg (Edward Teach)

Svartskägg, född som Edward Teach eller Thatch omkring 1680, är en av de mest ökända piraterna i historien. Han blev känd för sitt skräckinjagande utseende, med ett långt, svart skägg och en förmåga att ingjuta fruktan i sina fiender. Svartskägg opererade främst i Karibien och längs Nordamerikas östkust under tidigt 1700-tal. Han var kapten på det berömda skeppet ”Queen Anne’s Revenge” och var känd för sina brutala och effektiva attacker på handelsfartyg. Han dödades i en strid med brittiska styrkor 1718, och hans död markerade slutet på en av de mest fruktade piratkarriärerna.

Anne Bonny

Anne Bonny är en av de mest berömda kvinnliga piraterna i historien. Hon föddes omkring 1698 i Irland men flyttade till Amerika som barn. Hon blev känd för sin modiga och våldsamma natur, och för att hon klädde sig som en man för att delta i piratlivet. Tillsammans med sin älskare, piraten Calico Jack Rackham, seglade hon på Karibiens vatten och deltog i många räder. Anne Bonny fångades 1720, men hennes öde efter fångenskapen är höljt i dunkel. Enligt vissa källor kan hon ha undkommit avrättning genom att avslöja att hon var gravid.

William Kidd

William Kidd, född omkring 1645, är en av de mest kända piraterna som började sin karriär som kapare med tillstånd från den engelska regeringen. Kidd fick i uppdrag att jaga pirater och skydda handelsfartyg, men hans metoder och byten väckte misstankar om att han själv hade blivit pirat. Han blev arresterad och dömd för piratverksamhet, och avrättades 1701. Hans liv och död är fortfarande omgärdade av kontroverser och myter, och hans gömda skatter har inspirerat otaliga skattletare genom åren.

Bartholomew Roberts

Bartholomew Roberts, även känd som ”Black Bart”, föddes 1682 i Wales och blev en av de mest framgångsrika piraterna i historien. Under sin karriär kapade han över 400 fartyg, vilket gjorde honom till en av de mest fruktade piraterna i Atlanten och Karibien. Roberts var känd för sin disciplin och sitt ledarskap, och han införde en strikt uppförandekod bland sin besättning. Han dödades i en strid med den brittiska flottan 1722, vilket markerade slutet på en av de mest framgångsrika piratkarriärerna.

Mary Read

Mary Read, född omkring 1690, var en annan berömd kvinnlig pirat som, liksom Anne Bonny, klädde sig som en man för att delta i piratlivet. Hon föddes i England och började sin karriär som soldat innan hon blev pirat. Mary Read seglade tillsammans med Anne Bonny och Calico Jack Rackham, och hennes mod och skicklighet i strid gjorde henne till en respekterad medlem av besättningen. Hon fångades tillsammans med Bonny 1720, och dog i fängelse kort därefter.

Calico Jack Rackham

Calico Jack Rackham, född John Rackham omkring 1682, är mest känd för sin färgglada klädstil och sin flagga med två korsade sablar under en dödskalle, som blev en av de mest ikoniska piratflaggorna. Rackham var en relativt liten aktör jämfört med andra pirater, men hans förbindelser med Anne Bonny och Mary Read har gjort honom legendarisk. Han fångades och hängdes 1720, och hans kropp hängdes ut som en varning för andra pirater.

Henry Morgan

Henry Morgan, född 1635 i Wales, är en av de mest berömda piraterna från den gyllene eran av piratverksamhet. Morgan var en kapare som opererade med tillstånd från den engelska kronan och blev känd för sina våldsamma räder mot spanska bosättningar i Karibien. Hans mest berömda bedrift var plundringen av Panama City 1671. Trots sina brutala metoder belönades Morgan med en titel och blev till och med guvernör över Jamaica. Han dog 1688 och lämnade efter sig ett rykte som en av de mest framgångsrika kaparna i historien.

Charles Vane

Charles Vane, född omkring 1680, var en av de mest fruktade piraterna i Karibien under det tidiga 1700-talet. Vane var känd för sin hänsynslöshet och sitt våldsamma temperament. Han vägrade kapitulera när den brittiska regeringen erbjöd benådning till pirater som gav upp, vilket ledde till hans ökända rykte. Vane tillfångatogs och avrättades 1721, men hans korta men intensiva karriär har gjort honom till en av de mest kända piraterna i historien.

Stede Bonnet

Stede Bonnet, född 1688, är känd som ”Gentleman Pirate” på grund av sin bakgrund som en rik plantageägare innan han blev pirat. Bonnet var ovanlig eftersom han finansierade sin egen piratverksamhet, köpte ett skepp och anställde en besättning. Trots sin brist på erfarenhet i sjöfart lyckades han skapa en viss oro på haven. Bonnet samarbetade ibland med Svartskägg, men hans karriär tog slut när han tillfångatogs och avrättades 1718.

Cheng I Sao

Cheng I Sao, också känd som Ching Shih, var en kinesisk piratfödd 1775 som blev en av de mest framgångsrika piratledarna i historien. Efter sin makes död tog hon över ledningen av hans flotta och utvidgade den till att omfatta över 300 fartyg och 20 000 sjömän. Hon införde strikta regler och bestraffningar, vilket bidrog till hennes framgång. Efter att ha förhandlat fram en benådning med Qing-dynastin, drog hon sig tillbaka från piratlivet och dog i frid 1844.

Piratlivets realiteter

Livet ombord på ett piratskepp var långt ifrån den romantiska bilden av äventyr och frihet som ofta framställs i populärkulturen. Skeppen var ofta trånga, smutsiga och osanitära. Besättningen levde nära varandra, vilket ledde till spridning av sjukdomar som skörbjugg, dysenteri och malaria. Måltiderna bestod ofta av enkla och hållbara livsmedel som saltat kött, kex och torkad fisk, och färskt vatten var en sällsynt lyx.

Hierarki och roller inom en piratbesättning

Trots deras rykte som laglösa anarkister, hade piraterna en tydlig hierarki och struktur ombord på sina skepp. I spetsen stod kaptenen, som valdes av besättningen och kunde avsättas om han inte ledde dem väl.

Under kaptenen fanns styrmannen, som ansvarade för navigering och styrning av skeppet. Kvartmästaren hade en viktig roll som besättningens representant och ansvarade för att dela upp byten och upprätthålla disciplinen. Det fanns även specialiserade roller som segelmakare, skeppstimmermän och kanonjärer, alla nödvändiga för skeppets drift och underhåll.

Myter och verkligheter om piraternas livsstil

Många myter om piraternas livsstil har skapats och förstorats genom åren, ofta genom litteratur och film. En vanlig myt är att pirater bar ögonlappar, träben och papegojor på axeln. Även om vissa pirater kan ha haft sådana attribut, var de långt ifrån normen.

En annan myt är att pirater alltid var brutala och hänsynslösa. Medan många pirater inte tvekat att använda våld, var det också vanligt att de använde psykologi och rykte för att undvika strider. Många kapade skepp utan att behöva avfyra ett skott, då deras rykte föregick dem och fienden kapitulerade snabbt.

Piraterna hade också ett rykte för demokrati och jämlikhet. Trots den hårda verkligheten ombord hade piraterna ofta mer jämlik fördelning av byten och makt än många samtida samhällen. Varje besättningsmedlem hade rätt till en del av bytet, och beslut fattades ofta genom omröstning. Detta kontrasterade starkt med den hierarkiska strukturen i den brittiska flottan eller handelsflottan, där sjömännen hade lite att säga till om.

Piratlivet var hårt och riskfyllt, men det erbjöd också möjligheter för de modiga och desperata att undkomma fattigdom och förtryck. Det var en värld där laglöshet och brottslighet blandades med äventyr och strävan efter frihet.

Piratlagar och koder, såsom ”Pirates Code”

Trots sitt rykte som laglösa anarkister hade många pirater en strikt uppsättning regler och koder som styrde deras liv ombord på skeppen. Den mest kända av dessa var ”Pirates Code” eller ”Articles of Agreement”. Dessa koder varierade från besättning till besättning, men de hade gemensamma teman som disciplin, jämlikhet och rättvisa.

En typisk ”Pirates Code” kunde inkludera regler som:

1. Likadelning av byte: Bytet delades lika mellan besättningsmedlemmarna, med extra andelar till de som hade speciella roller som kapten eller styrman.
2. Demokratisk beslutsfattning: Många beslut, inklusive valet av kapten och röstning om framtida räder, fattades genom omröstning där varje besättningsmedlem hade en röst.
3. Respekt för privat egendom: Stöld från andra besättningsmedlemmar var strängt förbjudet och straffades hårt.
4. Disciplin och ordning: Bråk och slagsmål ombord var förbjudet, särskilt när skeppet låg till havs. Besättningen förväntades visa respekt och upprätthålla ordning.

Exempel på straff och rättskipning

Piratkoderna innehöll också specifika straff för de som bröt mot reglerna. Rättskipningen ombord på ett piratskepp var snabb och ofta brutal, och det fanns ingen plats för laglöshet inom besättningen.

Exempel på vanliga straff inkluderade:

1. Marooning: En av de mest fruktade straffen var att bli strandsatt på en öde ö eller karg strand, med lite eller ingen mat och vatten. Detta straff användes ofta för förräderi eller allvarliga brott mot besättningen.
2. Piskning: För mindre överträdelser, som stöld eller olydnad, var piskning en vanlig bestraffning. Antalet slag bestämdes av brottets allvar.
3. Dödsstraff: För de allvarligaste brotten, som mord eller upprepade försök till myteri, kunde dödsstraff utdömas. Detta utfördes ofta genom hängning, ibland i riggen på piratskeppet för att varna andra.
4. Förlust av andelar: En mildare men ändå betydande bestraffning var att förlora sin del av framtida byten, vilket minskade den ekonomiska belöningen för den som brutit mot reglerna.

Piratkoderna och deras stränga rättskipning hjälpte till att upprätthålla ordning och sammanhållning inom besättningen. Trots sin laglösa natur var piraterna beroende av att upprätthålla disciplin och rättvisa för att överleva och lyckas i sina farliga och ofta kaotiska liv till sjöss.

Skepp och utrustning

Typiska piratskepp och deras konstruktion

Piratskepp varierade i storlek och typ beroende på piraternas behov och de regioner de opererade i. De mest populära skeppen bland pirater var slupar, brigantiner och fregatter. Dessa skepp valdes för sin snabbhet, manövrerbarhet och kapacitet att bära tillräckligt med kanoner och besättning.

Slupar var små, snabba och lättmanövrerade fartyg, ofta med en eller två master och utrustade med en kombination av segel. Deras ringa djupgående gjorde det möjligt för dem att navigera nära kusten och i grunt vatten, vilket var idealiskt för att undvika förföljare och utföra överraskningsattacker.

Brigantiner hade två master och var också snabba och smidiga. De kunde bära fler kanoner än slupar, vilket gav dem en fördel i strid. Brigantiner var populära bland pirater på grund av deras balans mellan fart och eldkraft.

Fregatter var större och tyngre beväpnade, med tre master och ett stort antal kanoner. Dessa skepp användes av mer framgångsrika piratkapten som hade råd med större fartyg och större besättningar. Fregatter var kapabla att ta sig an större handelsfartyg och mindre militära fartyg.

Vapnen och utrustningen som användes av pirater

Pirater var utrustade med en mängd olika vapen och verktyg för att kunna genomföra sina attacker effektivt. De vanligaste vapnen inkluderade:

Kanoner: Dessa var de huvudsakliga vapnen på piratskepp. Kanonerna användes för att skada eller förlama målfartyg innan en bordning. Mindre fartyg hade färre kanoner, medan större skepp som fregatter kunde ha dussintals.

Svärd och sablar: Handvapen som svärd, sablar och cutlasses var nödvändiga för närstrid. Dessa vapen var effektiva för att bekämpa fiender under bordningar.

Pistoler: Pirater använde ofta flintlåspistoler på nära håll. Pistolerna var relativt enkla att använda och effektiva på kort avstånd, men de tog lång tid att ladda om.

Granater och stinkbomber: Handgranater, fyllda med krut och ibland spik eller metallskrot, användes för att skapa kaos och skador ombord på fiendens fartyg. Stinkbomber, fyllda med ruttna ämnen, användes för att demoralisera och driva ut besättningen från skyddade områden.

Berömda sjöslag och räder

Ett av de mest berömda sjöslagen var slaget vid Ocracoke Inlet 1718, där Svartskägg mötte sin undergång. Svartskägg, kapten på ”Queen Anne’s Revenge”, stod inför en liten styrka från den brittiska flottan under ledning av löjtnant Robert Maynard. Trots att Svartskägg kämpade tappert, besegrades han och dödades i närstriden.

En annan berömd räd var Henry Morgans plundring av Panama City 1671. Morgan, en kapare som opererade med stöd från den engelska kronan, ledde en styrka på över tusen män genom den panamanska djungeln och överraskade stadens försvarare. Efter att ha erövrat staden, plundrade Morgan och hans män Panama City, vilket gjorde honom till en legend.

Strategier och taktik som användes

Pirater använde sig av en mängd olika strategier och taktiker för att lyckas med sina attacker:

Överraskningsattacker: Pirater förlitade sig ofta på snabbhet och överraskning för att få övertaget. Genom att närma sig mål under natten eller använda falska flaggor för att förvilla fienden, kunde de överraska och övermanna sina mål innan de hade chans att försvara sig.

Snabbhet och manövrerbarhet: Mindre och snabbare fartyg tillät pirater att snabbt närma sig, attackera och fly från större och långsammare fartyg. Detta gav dem fördelen att välja sina strider och undvika oönskade konfrontationer.

Skrämseltaktik: Pirater använde ofta sitt rykte till sin fördel. Genom att sprida skräckinjagande rykten om sina brutaliteter kunde de ibland få fartyg att kapitulera utan att behöva avfyra ett skott.

Bordning: När de väl kom nära nog, använde pirater bordningsmetoder för att ta över fiendens fartyg. Detta innebar att kasta rep och krokar för att dra skeppet intill och sedan strömma ombord med svärd, pistoler och andra handvapen.

Dessa strategier och taktiker gjorde det möjligt för pirater att bli framgångsrika trots de överväldigande oddsen mot dem, och deras sjöslag och räder har blivit legendariska exempel på sjöstridens konst.

Platser kända för att vara piratgömställen

Pirater behövde platser att gömma sig, reparera sina skepp, och dela upp sitt byte. Några av de mest kända gömställena inkluderar:

Tortuga: Beläget utanför Haiti, var Tortuga en av de mest beryktade piratbaserna på 1600-talet. Den strategiska platsen och dess naturliga hamnar gjorde det till en idealisk tillflyktsort för pirater som opererade i Karibien.

Port Royal: Denna jamaicanska stad var en av de rikaste och mest syndfulla städerna under den gyllene eran av piratverksamhet. Pirater som Henry Morgan använde Port Royal som bas för sina operationer mot spanska handelsfartyg.

Madagaskar: På 1600- och 1700-talen blev Madagaskar en populär bas för pirater som opererade i Indiska oceanen. Städer som Île Sainte-Marie blev tillflyktsorter där pirater kunde vila, reparera sina skepp och handla med bytet.

Myter och fakta om gömda skatter

Piratens gömda skatter har inspirerat otaliga myter och legender. Den mest kända berättelsen är om Kapten Kidd, som enligt rykten begravde en stor skatt innan han tillfångatogs och avrättades. Skatten har aldrig hittats, vilket har gett upphov till många skattjakter.

En annan berömd myt är Svartskäggs skatt. Det sägs att Svartskägg begravde sitt byte längs Nordamerikas kust, men ingen har hittat något bevis för detta. Trots det fortsätter legenderna att locka skattjägare.

Faktum är att många pirater spenderade sitt byte snabbt på alkohol, kvinnor och andra nöjen. De hade sällan behov av att begrava sina skatter, och de flesta gömda skatter är mer myt än verklighet.

Pirater i litteraturen, filmer och andra medier

Pirater har varit en oändlig källa till inspiration för litteratur, filmer och andra medier. Klassiker som Robert Louis Stevensons ”Skattkammarön” har definierat mycket av vår moderna bild av pirater. Stevenson introducerade karaktärer som Long John Silver, vilket cementerade stereotypen av piraten med en träben och en papegoja.

I filmer har Disney’s ”Pirates of the Caribbean”-serie med Jack Sparrow, spelad av Johnny Depp, återuppväckt intresset för pirater och bidragit till att romantisera deras livsstil. Även tecknade serier som ”Asterix” har haft pirater som återkommande figurer.

Hur piratbilden har förändrats över tid

Från att ha varit fruktade brottslingar har pirater i populärkulturen ofta förvandlats till äventyrliga hjältar och antijältar. Tidigare framställdes de främst som brutala och hänsynslösa, men modern media har ofta gett dem mer komplexa och mänskliga egenskaper.

Piratens eftermäle har förändrats från ren skräck till en blandning av fascination och förtjusning. Den romantiserade bilden av piraten som en frihetsälskande rebell har blivit dominerande, trots den historiska verkligheten av deras våldsamma liv.

Pirater i modern tid

Modern piratverksamhet skiljer sig avsevärt från den historiska. Dagens pirater är ofta mer teknologiskt sofistikerade och använder snabba motorbåtar, GPS och moderna vapen för att kapa fartyg. Istället för att plundra last, är det vanligare att moderna pirater tar besättningar som gisslan och kräver lösensummor.

Ett av de mest kända områdena för modern piratverksamhet är utanför Somalias kust, där pirater har kapat stora handelsfartyg och tankers.

Åtgärder mot modern piratverksamhet

För att bekämpa modern piratverksamhet har internationella samfundet infört flera åtgärder. Bland dessa åtgärder finns:

1. Internationella marina patruller: Flottor från olika länder patrullerar hotade områden, såsom Adenviken, för att avskräcka piratangrepp och skydda handelsfartyg.
2. Konvojer och eskorter: Handelsfartyg seglar i konvojer under skydd av militära fartyg, vilket minskar risken för attacker.
3. Självförsvarsutbildning: Besättningar utbildas i självförsvar och hur de ska agera vid en attack. Detta inkluderar användning av vattenkanoner, taggtråd och andra hinder för att förhindra bordning.
4. Säkerhetsföretag: Privata säkerhetsföretag anställs för att skydda fartyg genom att ha beväpnade vakter ombord under segling genom högriskområden.

Trots dessa åtgärder kvarstår hotet från moderna pirater, och det krävs fortsatt vaksamhet och internationellt samarbete för att effektivt bekämpa denna form av brottslighet.