I början av 1980-talet riktades världens ögon mot Polen. I ett land som var hårt hållet av kommunistregimen föddes något nytt – en fackförening, ja, men också en folkrörelse, en revolt utan gevär: Solidaritet. Under ledning av en elektriker från Gdansk, Lech Wałęsa, växte en rörelse fram som snart skulle hota hela östblockets stabilitet.
Mot dem stod general Wojciech Jaruzelski – en soldat, kommunist och kall strateg. När han utlyste undantagstillstånd i december 1981 hoppades han stoppa vad han såg som kaos. Men i verkligheten blev det början på slutet.
Det här är berättelsen om kampen mellan ett folk och dess regim – en kamp som började i skeppsvarven och slutade med murens fall.
Innehållsförteckning
Efterkrigstidens Polen – en kommunistisk satellit
Efter andra världskriget hamnade Polen inom Sovjetunionens inflytandesfär. Trots motstånd från många polacker installerades en kommunistregim i Warszawa, noggrant övervakad av Moskva. 1952 blev Polen en folkrepublik, styrd av ett enda parti: Polska enhetspartiet (PZPR).
Men till skillnad från andra öststater präglades Polen av ett starkt civilsamhälle – framför allt genom kyrkan och fackliga rörelser. Och här fanns ett kollektivt minne av uppror: Warszawaupproret 1944, Poznanupproret 1956, arbetarrevolten 1970. Polens folk hade gång på gång visat att de inte fogade sig tyst.
1970-talets kris – matpriser och missnöje
I början av 1970-talet försökte ledaren Edward Gierek modernisera den polska ekonomin. Landet tog stora västlån för att bygga upp industrin och höja levnadsstandarden. För en stund verkade det fungera – men skulderna växte, och produktionen hängde inte med.
När priserna på basvaror höjdes kraftigt 1976 utbröt protester i flera städer. Dessa slogs ner brutalt, men ur askan växte nya kontakter mellan arbetare, intellektuella och katolska grupper.
Ett nätverk av oppositionella började ta form.
Varvet i Gdansk – födelsen av Solidaritet
I augusti 1980, vid Leninvarvet i Gdansk, utbröt en strejk efter att en populär kvinnlig kranförare, Anna Walentynowicz, fått sparken. Det hade kunnat bli ännu en av många protester – men något var annorlunda denna gång.
Arbetarna samlades. De formulerade 21 krav: högre löner, rätt till fria fackföreningar, religionsfrihet, rätten att yttra sig. Deras talesperson blev Lech Wałęsa, en elektriker med karisma och mod. Inom dagar hade strejken spridit sig över hela landet.
Den 31 augusti 1980 tvingades regeringen skriva på ett avtal som erkände Solidarność – Solidaritet – som Polens första oberoende fackförening. Det var en sensation.
En rörelse blir en revolution
Solidaritet blev snabbt mer än en fackförening. Med över 10 miljoner medlemmar – en fjärdedel av Polens befolkning – blev rörelsen en folklig motkraft till kommunistpartiet. Den samlade arbetare, lärare, bönder, präster, konstnärer och pensionärer.
Människor började tala öppet. Tryckta texter spreds utan censur. För första gången på decennier kunde polacker känna hopp.
Men regimen darrade – och Moskva följde utvecklingen med oro.
Wojciech Jaruzelski – generalen tar till undantag
General Wojciech Jaruzelski, då både premiärminister och överbefälhavare, befann sig i ett svårt läge. Ekonomin var i fritt fall, Sovjet visade irritation, och landet höll på att glida ur kontroll.
Jaruzelski, som ofta bar solglasögon för att skydda sina ögon från ett gammalt krigstrauma, var en lojal kommunist – men också en polack. Han fruktade ett sovjetiskt militärt ingripande om han inte agerade.
Natten till den 13 december 1981 införde han undantagstillstånd. Soldater och tanks rullade in i städerna. Ledare för Solidaritet arresterades, demonstrationer förbjöds, strejker slogs ner.
Jaruzelski sade att han ”förhindrade ett broderligt krig”. Kritiker kallade honom för en landsförrädare.
Undertryck men inte krossad
Undantagstillståndet höll formellt på till juli 1983. Under den tiden tystades oppositionen – men inte för evigt.
Solidaritetsrörelsen gick under jorden. Nya tryckerier, hemliga möten och stöd från den katolska kyrkan höll rörelsen levande. Påven Johannes Paulus II – själv polack – blev en viktig moralisk kraft. När han besökte Polen 1979 samlades miljontals människor för att lyssna till honom.
Trots censur, arbetslöshet och rädsla fortsatte folket att viska – och viskningarna blev till sist till rop.
Förändringens vindar – och murens fall
I slutet av 1980-talet var DDR:s exempel på stenhård kontroll inte längre hållbar. Gorbatjovs politik med glasnost och perestrojka förändrade spelet i hela östblocket.
Polens ekonomi låg i spillror. Missnöjet var massivt. I februari 1989 inleddes runda bords-samtalen mellan regeringen och Solidaritet. Resultatet? Fria val till delar av parlamentet – något som ledde till en jordskredsseger för oppositionen.
I juni 1989 vann Solidaritet nästan alla möjliga platser i valet. I augusti tillträdde Tadeusz Mazowiecki som Polens första icke-kommunistiska premiärminister sedan andra världskriget.
Jaruzelski avgick från presidentposten året därpå. Polen var inte längre en folkrepublik – det var åter en demokrati.
Arvet efter Solidaritet och Jaruzelski
Lech Wałęsa blev president 1990. Rörelsen han ledde visade att fredligt motstånd kunde störta en diktatur. Hans väg från elektriker till Nobelpristagare och statsöverhuvud symboliserade en ny epok i Östeuropa.
Wojciech Jaruzelski förblev en omtvistad figur. Vissa såg honom som en patriot som gjorde vad han kunde för att förhindra sovjetisk invasion. Andra kallade honom en diktator som svek sitt folk.
Men en sak är säker: konfrontationen mellan Solidaritet och regimen blev början på slutet för hela det kommunistiska östblocket. DDR:s mur föll några månader senare. Sovjetunionen föll inom två år.
När folket reste sig
Historien om Solidaritet och Jaruzelski är berättelsen om hur arbetare kunde bli revolutionärer, hur en fackförening blev en folkrörelse, och hur ett lands själ kunde vinna över ett förtryckande system.
Polen blev inte perfekt efter kommunismens fall. Men något avgörande hade hänt: folket hade rest sig – och vunnit.
Källförteckning
- Paczkowski, Andrzej. The Spring Will Be Ours: Poland and the Poles from Occupation to Freedom. Penn State University Press, 2003.
- Kenney, Padraic. A Carnival of Revolution: Central Europe 1989. Princeton University Press, 2002.
- Ash, Timothy Garton. The Polish Revolution: Solidarity. Yale University Press, 2002.
- Davies, Norman. Heart of Europe: The Past in Poland’s Present. Oxford University Press, 2001.
- Machcewicz, Paweł. Rebellious Satellite: Poland 1956. Stanford University Press, 2009.
- Snyder, Timothy. Bloodlands: Europe Between Hitler and Stalin. Basic Books, 2010.
