Engelbrektsupproret var en av de mest betydande folkliga resningarna i svensk medeltidshistoria. Upproret, som leddes av bergsmannen Engelbrekt Engelbrektsson, präglades av en bred folklig mobilisering mot unionens centralmakt och dess politik. Upproret är en symbol för Sveriges kamp mot Kalmarunionen, och dess effekter blev kännbara långt efter att det avslutades.
Bakgrund till Engelbrektsupproret
Under 1400-talet präglades Sverige av sociala, ekonomiska och politiska spänningar. Missnöjet riktades särskilt mot unionskungen Erik av Pommern och hans administration. Bland orsakerna till upproret fanns:
1. Höga skatter och missbruk av makt
- Erik av Pommern införde tunga skatter för att finansiera unionens försvar och krigen mot Hansan. Dessa skatter slog hårt mot bönderna och bergsmännen, särskilt i Bergslagen, där gruvdriften var en viktig ekonomisk bas.
- Lokala fogdar, som representerade unionens centralmakt, anklagades för att utnyttja sin ställning och driva in skatter med hårda metoder. Många fogdar, särskilt tyskar, uppfattades som symboler för unionens förtryck.
2. Politiska spänningar
- Den svenska adeln, som hade en stark ställning i det svenska samhället, motsatte sig Eriks försök att centralisera makten.
- Bönderna och bergsmännen såg unionen som ett hot mot deras ekonomiska självbestämmande, och missnöjet med kungens politik växte.
3. Eriks långa frånvaro
Erik av Pommern spenderade större delen av sin tid i Danmark, vilket ledde till att hans förvaltning i Sverige upplevdes som både fjärran och ineffektiv. De svenska stormännen och bönderna kände sig övergivna, och kungen misslyckades med att hantera Sveriges specifika behov.
Engelbrekt Engelbrektsson: folkets ledare
Engelbrekt Engelbrektsson, en bergsman från Norberg i Dalarna, blev den främste ledaren för upproret. Hans position som bergsman gav honom kontakt med bönder och arbetare som var direkt påverkade av unionens politik. Engelbrekt hade också en skicklighet som talare och organisatör, vilket gjorde att han snabbt vann stöd från både bönder och stormän.
Upprorets Förlopp
1. Början av resningen
Upproret började 1434 i Bergslagen, där missnöjet mot kungens fogdar var som störst. Engelbrekt samlade en styrka av bönder, bergsmän och andra missnöjda grupper och började attackera unionens befästningar. Flera fogdar drevs bort eller dödades, och kungens kontroll över landsbygden försvagades snabbt.
2. Snabb spridning
Upproret spred sig som en löpeld över Sverige. Inom kort nådde det större delar av landet, från Dalarna till Småland och Östergötland. Engelbrekts styrkor mötte lite motstånd, då många svenskar sympatiserade med resningen.
3. Riksdag i Arboga
År 1435 hölls en riksdag i Arboga, där Engelbrekt erkändes som Sveriges riksföreståndare. Detta markerade en formell brytning med kung Erik och unionens centralmakt. Riksdagen var också en tidig föregångare till det moderna riksdagsväsendet, där representanter för olika samhällsgrupper samlades för att diskutera nationens framtid.
Upprorets efterspel
Trots Engelbrekts framgångar splittrades rörelsen efter interna konflikter. Den svenska adeln, som initialt stödde upproret, började oroa sig för Engelbrekts ökande makt och inflytande. Adelsmannen Karl Knutsson Bonde, en central aktör under denna tid, blev en rival till Engelbrekt och försökte stärka sin egen maktställning.
År 1436 mördades Engelbrekt av en lokal storman, Måns Bengtsson Natt och Dag. Hans död markerade slutet på upproret, men hans arv levde vidare som en symbol för kampen mot förtryck och unionens dominans.
Engelbrektsupproret var en vattendelare i Sveriges medeltida historia. Upproret visade att breda folkliga rörelser kunde påverka den politiska makten, och det bidrog till att försvaga Kalmarunionens grepp över Sverige.
Politiska effekter
- Upproret ledde till en tillfällig decentralisering av makten i Sverige, där lokala stormän fick större inflytande.
- Det banade vägen för att Sverige så småningom bröt sig ur unionen under Gustav Vasas ledning 1523.
Folklig symbolik
Engelbrekt blev en symbol för folklig kamp mot förtryck och en nationell hjälte i den svenska historien. Hans ledarskap förenade olika samhällsgrupper i en gemensam strävan efter rättvisa och självständighet.
Ett avgörande bondeuppror
Engelbrektsupproret var mer än bara en revolt mot höga skatter och ineffektiv förvaltning – det var en kamp för Sveriges rätt att själv styra över sitt öde. Genom sin omfattning och sina politiska konsekvenser blev upproret en av de viktigaste milstolparna i Sveriges medeltida historia och en avgörande händelse i kampen mot Kalmarunionen. Engelbrekts vision om frihet och rättvisa ekar fortfarande som en del av Sveriges nationella berättelse.
