William Kidd, ofta kallad Captain Kidd, är en av historiens mest fascinerande och omdiskuterade gestalter. Hans livsresa, från en respekterad kaparkapten till en dömd pirat, är en berättelse om ambition, svek och en värld där gränsen mellan lag och laglöshet var hårfin. Född omkring 1645 i Skottland, blev Kidd en symbol för pirateriet, men hans historia är mer nyanserad än de romantiserade berättelserna om sjörövare. Var han en hänsynslös pirat eller en syndabock, offrad för att skydda mäktiga mäns rykten? Detta är historien om William Kidd – en man som navigerade stormiga hav och ännu stormigare politiska vatten.
Innehållsförteckning
Ett liv till sjöss
William Kidd föddes i Dundee, Skottland, någon gång under mitten av 1600-talet. Exakta detaljer om hans tidiga liv är höljda i dunkel, men han växte upp i en tid då haven var världens stora handelsvägar och slagfält. Som ung gav han sig ut på sjön, driven av äventyrslust och möjligheten att skapa sig ett namn. På 1680-talet hade han slagit sig ned i New York, då en växande brittisk koloni, och etablerat sig som en framgångsrik sjöman och handelsman.
I New York gifte sig Kidd med Sarah Bradley Cox Oort, en änka med betydande förmögenhet. Äktenskapet placerade honom bland stadens societet, och han blev en respekterad medborgare med kontakter i både kommersiella och politiska kretsar. Trots sin nya status som landägare och familjefar förblev havet hans kall. Kidd fortsatte att segla, ofta i uppdrag för den brittiska kronan eller privata investerare, och hans rykte som en duglig kapten växte.
Under denna tid var kaparverksamhet en accepterad, om än kontroversiell, del av sjöfarten. Kaparbrev – officiella tillstånd utfärdade av regeringar – gav kaptener rätt att anfalla och plundra fientliga skepp under krigstid. Dessa dokument var tänkta att reglera sjöröveri och säkerställa att attacker riktades mot fiender, inte neutrala eller allierade nationer. Kidd verkade inom dessa ramar och betraktades som en pålitlig kapten, lojal mot kron900 ord och hans uppdragsgivare.
Regeringens man
År 1695 erbjöds Kidd vad som skulle bli hans mest ödesdigra uppdrag. Den brittiska regeringen, i samarbete med inflytelserika män som Richard Coote, lord Bellomont och blivande guvernör i New York, gav honom i uppdrag att jaga pirater och skydda brittiska handelsintressen i Indiska oceanen. Detta var en tid då sjöröveri var ett växande problem, särskilt längs de lukrativa handelsrutterna runt Afrika och Asien. Pirater hotade inte bara handelsfartyg utan också den brittiska kronans auktoritet.
Kidd utrustades med Adventure Galley, ett imponerande skepp med 34 kanoner och en besättning på omkring 150 man. Fartyget var byggt för långa resor och strid, och Kidd själv investerade en betydande del av sin förmögenhet i expeditionen. Hans kaparbrev specificerade att han hade rätt att anfalla pirater och fientliga skepp, särskilt de som seglade under fransk flagg, eftersom England då var i krig med Frankrike under det nioåriga kriget (1688–1697). Men brevet innehöll också strikta villkor: Kidd fick inte attackera neutrala eller allierade fartyg, och hans handlingar skulle granskas noga vid hemkomsten.
Uppdraget var inte bara en möjlighet att tjäna pengar utan också en chans för Kidd att stärka sitt rykte och kanske till och med säkra en titel eller högre position i samhället. Men det som började som ett hedervärt uppdrag skulle snart förvandlas till en mardröm.
Utmaningar till sjöss
Från starten mötte Kidds expedition motgångar. Adventure Galley drabbades tidigt av tekniska problem, inklusive läckor och skador på riggen. Besättningen, som till stor del bestod av erfarna sjömän men också desperata och opålitliga män, blev snabbt missnöjd. Många hade förväntat sig snabba vinster genom plundring, men Kidds strikta tolkning av sitt kaparbrev gjorde att han undvek att anfalla fartyg som inte tydligt kunde klassas som lagliga byten.
Till havs var gränsen mellan kapare och pirat ofta flytande. En kapten som attackerade fel skepp kunde snabbt stämplas som pirat, medan en alltför försiktig kapten riskerade att förlora sin besättnings lojalitet. Kidd hamnade i denna omöjliga situation. Hans besättning, hungrig efter byte och frustrerad över bristen på framgång, började ifrågasätta hans ledarskap. Sjukdomar, inklusive skörbjugg, decimerade manskapet, och Adventure Galley blev alltmer svår att manövrera.
I ett försök att tillfredsställa sin besättning började Kidd ta risker. Det mest kontroversiella ögonblicket kom 1698, när han attackerade Quedagh Merchant, ett armeniskt handelsskepp som seglade under fransk konvojflagga. Skeppet var lastat med värdefulla varor – silke, kryddor och guld – och Kidd såg det som ett legitimt mål enligt sitt kaparbrev. Men attacken skulle få ödesdigra konsekvenser.
Fällan slår igen
Även om Quedagh Merchant tekniskt sett kunde betraktas som ett lagligt byte, väckte anfallet starka reaktioner. Skeppet ägdes av inflytelserika köpmän med kopplingar till det mäktiga Ostindiska kompaniet, och Kidds handlingar uppfattades som ett hot mot brittiska handelsintressen. Rykten började spridas i London och kolonierna: Kidd var inte längre en kapare utan en pirat. Dessa anklagelser underblåstes av hans tidigare beskyddare, som nu såg honom som en politisk belastning.
Lord Bellomont och andra investerare, som riskerade att dras med i skandalen, tog avstånd från Kidd. De hävdade att han hade överträtt sitt kaparbrev och agerat på egen hand. I verkligheten var situationen mer komplex. Kidds besättning hade pressat honom att ta byten för att undvika myteri, och han hade agerat i en gråzon där lagligheten var svår att fastställa. Men i en tid då politisk lojalitet och rykte var allt, blev Kidd en bekväm syndabock.
För att undgå gripande försökte Kidd skydda sig själv genom att gömma delar av sitt byte, inklusive värdefulla varor från Quedagh Merchant. Han övergav Adventure Galley, som var i dåligt skick, och seglade vidare på ett mindre fartyg. Han hoppades att hans kontakter i New York skulle hjälpa honom att rentvå sitt namn, men tiden hade runnit ut.
Rättegången och döden
År 1699 återvände Kidd till New York, övertygad om att han kunde förklara sina handlingar och återfå sitt rykte. Istället blev han förrådd. Lord Bellomont, som en gång varit hans beskyddare, lät gripa honom. Kidd skickades till London för att ställas inför rätta, anklagad för både pirateri och mord. Mordanklagelsen härrörde från en incident där Kidd, under ett bråk, hade kastat en hink som träffade en av hans officerare, William Moore, i huvudet. Moore dog, men Kidd hävdade att det var självförsvar eller en olycka.
Rättegången 1701 var en parodi på rättvisa. Kidd nekades tillgång till viktiga dokument, inklusive sitt kaparbrev, som kunde ha bevisat att han agerat inom lagens ramar. Hans tidigare allierade vittnade mot honom, och juryn, påverkad av den antipiratstämning som rådde i England, fällde honom snabbt. Den 23 maj 1701 hängdes William Kidd vid Execution Dock i London, en plats reserverad för pirater och sjörövare. För att sända ett budskap till andra sjömän hängdes hans kropp i en metallbur över Themsen, där den lämnades att ruttna som en varning.
Skattjakten som aldrig tog slut
Även innan Kidds död började legender spridas om hans gömda skatter. Det ryktades att han hade begravt guld, silver och juveler på avlägsna öar i Karibien eller längs den amerikanska kusten. Dessa historier fångade allmänhetens fantasi och inspirerade generationer av skattletare. Robert Louis Stevensons roman Skattkammarön från 1883 sägs delvis vara inspirerad av Kidds liv och de myter som omgav honom.
Under årens lopp har expeditioner letat efter Kidds skatter, ofta utan framgång. Ändå har vissa fynd kopplats till honom. År 2015 upptäcktes vrakdelar från vad som tros vara Adventure Galley utanför Madagaskars kust, tillsammans med ett ankare och andra artefakter. Dessa fynd har gett nytt bränsle till spekulationerna om var Kidds rikedomar kan finnas.
Var han skyldig?
Frågan om William Kidds skuld är fortfarande en källa till debatt. Vissa historiker, som Richard Zacks i The Pirate Hunter, menar att Kidd var en syndabock, offrad för att skydda mäktiga män som lord Bellomont från politisk skandal. Hans kaparbrev och de oklara instruktionerna han fått placerade honom i en omöjlig situation, där han riskerade att anklagas för pirateri oavsett vad han gjorde. Andra, som Angus Konstam, pekar på att Kidds handlingar, särskilt anfallet på Quedagh Merchant, överträdde gränserna för vad som var acceptabelt även för en kapare.
Det som står klart är att Kidd inte var en pirat i den klassiska bemärkelsen. Han var ingen hänsynslös rövare som plundrade för egen vinning, utan en kapten med ett officiellt uppdrag, fångad i en värld av politiska intriger och skiftande lojaliteter. Hans besättning, hans investerare och tidens rättssystem spelade alla en roll i hans fall.
Arvet efter William Kidd
William Kidds historia är en påminnelse om hur komplex verkligheten kan vara bakom de förenklade berättelserna i historieböckerna. Han var varken en renodlad hjälte eller en ondskefull skurk, utan en man som navigerade en farlig och osäker värld. Hans liv illustrerar den tunna linjen mellan lag och laglöshet i kolonialtidens imperier, där makt, pengar och rykte ofta vägde tyngre än rättvisa.
Kidds namn lever vidare, inte bara i historiska skildringar utan också i populärkulturen. Hans legender om gömda skatter och dramatiska liv har inspirerat otaliga berättelser, filmer och äventyr. Men kanske är hans verkliga arv en varning: i en värld där lojalitet kan svänga och sanningen är förhandlingsbar, kan även en hederlig kapten bli en dömd pirat.
Bibliografi
- Zacks, Richard. The Pirate Hunter: The True Story of Captain Kidd. Hachette Books, 2003.
- Cordingly, David. Under the Black Flag: The Romance and the Reality of Life Among the Pirates. Random House, 1995.
- Konstam, Angus. Pirates: The Complete History from 1300 BC to the Present Day. Osprey Publishing, 2011.
- Kinkor, Kenneth J. “Captain Kidd and the War Against the Pirates.” Seas of Adventure, 2000.
- Marley, David. Pirates of the Americas. ABC-CLIO, 2010.
