Masada är en antik fästning i det som idag är Israel, belägen på en hög, karg bergsplatå vid Döda havet. Under antiken låg platsen i Judea, en region som omfattar dagens Palestina och Israel, och spelade en central roll i den judiska historien. Masada är idag ett UNESCO-världsarv och en israelisk nationalpark som vittnar om områdets rika forntida historia och folkets motståndskraft under en romersk belägring. De välbevarade ruinerna fortsätter att fascinera besökare från hela världen.
Var ligger Masada?
Masada ligger i Judeiska öken, mellan Ein Gedi och Sodom, cirka 400 meter ovanför Döda havet. Bergsplatån, som består av kalksten, dolomit och märgel, är nästan otillgänglig, vilket gör den till en naturlig fästning. Det ökenliknande klimatet har bevarat platsen väl, men området är i övrigt obebott och obebyggt.
Kung Herodes och Masadas grundande
Namnet Masada betyder ”stark grund” på hebreiska och hänvisar till platsens naturliga försvarsmöjligheter. Kung Herodes den store, som regerade Judeen mellan 37 och 4 f.Kr., lät bygga Masada som en fästning och vinterpalats.
Komplexet innehöll slott, förråd, cisterner och en massiv mur som skulle skydda Herodes från fiender. Efter hans död och den romerska annekteringen av Judeen i det första århundradet e.Kr. blev Masada en militärbas och senare en tillflyktsort för judiska rebeller under deras kamp mot Rom.
Belägringen av Masada
År 66 e.Kr., under det judiska upproret mot Rom, tog en grupp judiska rebeller, kända som sicarii och ledda av Menahem, över Masada. Efter hans död flydde Eleazer Ben Yair till fästningen och samlade 960 rebeller, inklusive kvinnor och barn.
Efter Jerusalems fall år 70 e.Kr. fokuserade romarna på att erövra Masada, den sista judiska utposten i Judeen. Under ledning av Flavius Silva skickade Rom en legion på 8 000 soldater för att belägra berget. De byggde en rampliknande struktur av jord och trä på den västra sidan för att nå fästningen.
När det stod klart att romarna skulle segra valde rebellerna att ta sina liv istället för att bli slavar. Endast två kvinnor och fem barn, som gömde sig i cisternerna, överlevde och kunde senare berätta historien. Den judiske historikern Flavius Josefus dokumenterade denna tragiska händelse i sitt verk Judarnas krig.
Modern upptäckt och utgrävningar
Masada låg övergiven i århundraden tills den återupptäcktes av forskare 1828. Under 1950- och 1960-talet påbörjades omfattande arkeologiska utgrävningar, ledda av den israeliske arkeologen Shmariya Gutman. Under 1980- och 1990-talet avslöjades ytterligare strukturer, vilket gav en ännu tydligare bild av Masadas historia.
Masada Nationalpark
År 1966 blev Masada en nationalpark, och 1977 byggdes en linbana för att ge besökare enklare tillgång till platsen. Turister kan utforska ruinerna från två ingångar, den östra och västra.
Höjdpunkter i Masada inkluderar:
- Förrådskomplexet: 29 rum där mat och vapen förvarades.
- Herodes norra palats: En imponerande struktur med flera rum, en central hall och en terrass med utsikt över Döda havet.
- Romerska bad: Utrustade med fresker och bassänger.
- Synagogan: Här hittades skriftrullar och en välbevarad kvinnlig hårfläta från revolttiden.
- Vattenhanteringssystem: Cisterner som kunde lagra över 40 000 kubikmeter vatten, vilket gjorde det möjligt för över 1 000 personer att överleva i flera år.
- Bysantinsk kyrka: Med färgade mosaiker och keramiska dekorationer.
Den västra ingången erbjuder en mer utmanande klättring via Rampart-stigen, som byggdes under bysantinsk tid.
Masada idag
Masada är mer än en historisk plats; det är en symbol för mod, tro och motståndskraft. Dess historia påminner om svunna tiders kamp och är en viktig del av både judisk och global historia. Besökarna fortsätter att förundras över ruinerna, som inte bara berättar om platsens tragiska slut utan också om dess arkitektoniska och kulturella storhet.
