Nicolae och Elena Ceaușescu var de sista personerna som avrättades av den rumänska staten, ett dramatiskt slut på ett av Europas mest förtryckande regimer. Under 24 år styrde paret landet med hård hand och blev symboler för maktmissbruk, korruption och brutalitet.
Deras tid vid makten präglades av den fruktade hemliga polisen, Securitate, som förföljde och förtryckte alla som vågade säga emot. Ingen kunde känna sig säker, och befolkningen levde i en atmosfär av rädsla och misstro.
I slutet av 1980-talet blev situationen i Rumänien allt värre, med stor fattigdom och stränga åtstramningar som drabbade befolkningen hårt. Mat- och bristvaror gjorde att missnöjet växte, och landet stod på randen till en explosion. Det ökande missnöjet ledde till att människor till slut reste sig i december 1989. Trots Ceaușescus försök att hålla kvar makten greps de och ställdes inför en snabb rättegång. På juldagen samma år avrättades de. Detta markerade slutet på deras diktatur och början på Rumäniens väg mot demokrati.
Rumäniens sista kommunistiska ledare
I centrala Bukarest står ett enormt neoklassiskt palats, ett monument som idag fungerar som en påminnelse om ett av de mest förtryckande kommunistiska regimerna i Östeuropa. Byggnaden, som inte har stått där i århundraden utan faktiskt uppfördes under 1980-talet på order av den rumänske diktatorn Nicolae Ceaușescu, är ett av de mest synliga arven från hans styre.
Nicolae Ceaușescu föddes i den lilla byn Scornicești i södra Rumänien som en av nio barn i en familj präglad av en dominerande och våldsam far. Vid elva års ålder rymde Ceaușescu till Bukarest där han började arbeta som skomakarlärling hos Alexandru Săndulescu, en hängiven kommunist. Det dröjde inte länge förrän Ceaușescu själv blev djupt involverad i den kommunistiska rörelsen, som vid den tiden var olaglig i Rumänien. Detta ledde till att han regelbundet satt i fängelse.
Ceaușescus uppgång till makten
Under andra världskriget, då Rumänien allierade sig med Nazityskland, satt Ceaușescu fängslad i olika interneringsläger. Det var där han mötte Gheorghe Gheorghiu-Dej, som senare skulle bli Rumäniens första kommunistledare efter kriget. De två männen blev snabbt allierade, och när kommunisterna tog makten i landet 1947 steg Ceaușescu snabbt i partiets led.
När Gheorghiu-Dej dog den 19 mars 1965, valdes Ceaușescu tre dagar senare till generalsekreterare för kommunistpartiet och ledare för landet. Han skulle behålla denna position i tjugofyra år.
I början av sin karriär betraktades Ceaușescu som en liberal ledare i Sovjetblocket. Han vägrade delta i Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien 1968 och höll till och med ett tal där han fördömde invasionen. Han gav pressen större frihet än i andra östblocketländer och distanserade sig från den auktoritära totalitarism som präglade många andra Warszawapaktstater.
En vändning mot förtryck
Men Ceaușescus liberala attityd skulle inte vara för evigt. I mitten av 1970-talet började han alltmer förlita sig på säkerhetstjänsten Securitate, en av världens mest fruktade hemliga polisstyrkor. Securitate hade till uppgift att eliminera alla former av motstånd, och de gjorde det med stor iver. De skapade en kultur av misstro, där grannar spionerade på varandra och familjemedlemmar angav varandra. Telefonavlyssning, tortyr och midnattsarresteringar blev vanliga inslag i det dagliga livet. Varje försök att skapa en organiserad motståndsrörelse krossades snabbt och brutalt.
Bukarests förstörelse och byggandet av Ceaușescus palats
1977 drabbades Bukarest av en kraftig jordbävning, som Ceaușescu såg som en möjlighet att omvandla staden. Inspirerad av Kim Il Sungs Pyongyang beordrade han rivningen av stora delar av stadens historiska centrum. Gamla charmiga gator, kyrkor, kloster och bostäder revs för att ge plats åt betongbyggnader, breda boulevarder och framför allt ett enormt palats – den byggnad som idag är känd som Rumäniens parlamentspalats.
Byggprojektet ledde till enorm förödelse. Det som en gång var känt som ”Österns lilla Paris” förstördes nästan helt. Trots den pågående förstörelsen av Bukarest och den växande fattigdomen i landet, fortsatte Ceaușescu att spendera enorma summor på sina grandiosa byggprojekt. Samtidigt led folket av matbrist och strömavbrott.
Ekonomisk kris och ökande missnöje
För att finansiera sina enorma projekt tog Ceaușescu stora lån från utländska banker. När dessa lån skulle återbetalas införde han en hård åtstramningspolitik som drabbade den rumänska befolkningen hårt. Nästan allt som producerades i landet, inklusive mat, exporterades för att betala tillbaka skulderna. Detta ledde till svåra tider för den rumänska befolkningen som stod inför ständiga bristsituationer och ökande missnöje.
I slutet av 1980-talet hade Ceaușescus styre nått en brytpunkt. De svåra levnadsförhållandena, i kombination med den oändliga förstörelsen och ombyggnaden av städer som Bukarest, skapade en allt mer instabil situation.
Timisoara-upproret och Ceaușescus fall
Gnistan som tände elden var en liten protest i staden Timisoara i december 1989. Protesten, som började som ett stöd för en ungersk präst som skulle vräkas, växte snabbt till en massiv demonstration mot Ceaușescus regim. När säkerhetsstyrkorna öppnade eld mot folkmassorna och dödade många, spreds nyheten om massakern snabbt över hela landet. Missnöjet växte till en nationell rörelse mot regimen.
Tre dagar efter massakern höll Ceaușescu ett offentligt tal i Bukarest, där han försökte skylla oroligheterna på ”anti-rumänska krafter”. Men folkmassorna vände sig mot honom, och istället för att hyllas, buades och hånades han. Den tidigare så mäktige diktatorn insåg att hans grepp om makten var brutet och flydde in i ett närliggande regeringsbyggnad medan Bukarest exploderade i upplopp.
Dagen efter bröt protester ut över hela landet. När den rumänska militären övergick till att stödja folket istället för regimen, insåg Ceaușescu att hans tid var ute. Han och hans fru Elena försökte fly med helikopter men blev till slut tillfångatagna av armén.
Snabb rättegång och avrättning
Den 25 december 1989 ställdes Ceaușescu och hans fru inför en summarisk rättegång. De anklagades för folkmord, förskingring och för att ha orsakat stor skada på den rumänska staten. Rättegången var över på en timme, och de dömdes snabbt till döden. Utanför rättegångssalen avrättades de omedelbart av en exekutionspluton.
Med deras död var Nicolae Ceaușescus regim över, och det kommunistiska styret i Rumänien föll samman. I den våg av revolutioner och reformer som svepte över Östeuropa i slutet av 1980-talet, blev Rumänien en demokratisk stat.
Arvet av Ceaușescus styre
Trots att Rumänien idag är en fullt fungerande demokrati och medlem av både NATO och EU, lever minnet av Ceaușescus diktatur vidare. I Bukarest står fortfarande det kolossala palatset, ett permanent monument över en tid präglad av förtryck och diktatur.
