Vikingarna har alltid fascinerat oss med sina berättelser om äventyr, erövringar och överlevnad i en hård värld. Från norra Europas karga landskap reste de vida över haven och lämnade spår efter sig över hela världen. Men vikingarna var mycket mer än bara krigare och plundrare – de var också upptäcktsresande, handelsmän och bosättare som formade historiens gång på flera kontinenter. Några av dem har blivit legender, som Ivar Benlös, vars namn är förknippat med både storhet och mystik, och Ragnvald från Ed, en respekterad ledare som reste runor till minne av sin mor.
Det finns också kvinnor som har satt sitt avtryck, som Aud den Djuptänkta, en av Islands främsta grundare. Hon trotsade tidens normer och visade att styrka inte bara låg i fysiskt våld, utan också i ledarskap och beslutsamhet. Dessa vikingar, både män och kvinnor, representerar den mångfacetterade naturen hos ett folk som var både brutala och visionära, hänsynslösa och kloka. I den här översikten presenteras åtta av de mest kända vikingarna, vars liv och gärningar fortsätter att fascinera och inspirera oss än idag.
Ivar Benlös
Ivar (eller Ivarr) befinner sig i gränslandet mellan historia och legend. Han var en berömd krigare och en av ledarna för den ”Stora hednaarmén” som landsteg i East Anglia år 865 och fortsatte med att erövra kungarikena Northumbria och East Anglia. Ivarr ledde också en räd mot Dumbarton vid Clyde och deltog i strider i Irland.
Senare sagotraditioner gör Ivarr till en av Ragnar Lodbroks söner. Enligt dessa berättelser invaderade Ivar och hans bröder Northumbria för att blodigt hämnas på kung Ælle, som hade dödat deras far.
Trots att den stora armén fortsatte sina kampanjer i England, nämns Ivar inte i engelska källor efter år 870 och tillbringade sannolikt resten av sin karriär kring Irländska sjön. Hans död är nedtecknad i irländska annaler från 873. Han kom att bli ihågkommen som grundaren av den kungliga dynastin i det vikingatida kungariket Dublin, och hans ättlingar styrde vid olika tidpunkter även delar av Irland, Northumbria och Isle of Man.
Anledningen till Ivars smeknamn är okänd. En teori är att han var ovanligt flexibel, vilket gav intrycket av att han var ”benlös”, medan andra menar att det är en metafor för impotens. En annan teori är att Ivar led av ”benskörhet”, vilket verkar mindre troligt med tanke på hans rykte som krigare. Smeknamnet ”beinlausi” kan också översättas till ”bentlös” och kanske antyda att han var halt, hade förlorat ett ben i strid eller var berusad.
Aud den Djuptänkta
Aud den Djuptänkta (även känd som den Djupt Rika) var dotter till Ketil Flatnäsa, en norsk hövding. För mycket av sitt liv är hon mest känd för sina traditionella roller som hustru och mor. Hon gifte sig med Olaf den Vita, kung av Dublin på 800-talet, och efter hans död flyttade hon till Skottland med sin son, Thorstein den Röde. Thorstein blev en stor krigare och etablerade sig som kung över norra och västra Skottland innan han dödades i strid.
Vid denna tidpunkt, sent i livet, bestämde Aud sig för att flytta till Island med sina barnbarn. Hon såg få möjligheter att behålla eller återfå sin status i Skottland, men bosättningen på Island på 870-talet erbjöd nya chanser. Aud lät bygga ett skepp och seglade först till Orkney, där hon gifte bort ett av sina barnbarn, och vidare till Island där hon gjorde anspråk på ett stort landområde i väst. Hon reste tillsammans med både familj och slavar, och frigav slavarna vid ankomsten till Island, vilket bidrog till lojaliteten från deras ättlingar.
Aud kom att bli ihågkommen som en av Islands stora grundare. Genom sina många barnbarn ansågs hon vara anfader till flera av de största familjerna i medeltida Island. Även om en stor del av hennes rikedom kom från hennes far, make och son, påminner Auds framgångar i Island om vilken kraftfull position en kvinna kunde ha i vikingasamhället.
Eirik Blodyxa
Eirik Blodyxa är känd för sitt arketypiska vikinganamn och sitt rykte som en brutal krigare. Från unga år deltog han i räder runt de brittiska öarna och Östersjön. Vid olika tillfällen var han kung i både västra Norge och Northumbria, där hans arv fortfarande lever vidare i Yorks vikingbaserade turism.
Trots sitt rykte är Eirik mindre imponerande än vad det först verkar. Smeknamnet kom från hans inblandning i dödandet av flera av sina bröder. Tillsammans med sin fru Gunnhild (enligt olika källor antingen en dansk prinsessa eller en häxa från norra Norge) låg de bakom fem bröders död. Deras ökande impopularitet i Norge ledde till att Eirik, när hans bror Håkon den Gode utmanade honom om kungamakten, inte kunde få tillräckligt stöd och flydde utan strid.
Eirik var stark och modig men sägs ha varit fullständigt underkastad sin dominerande fru och ”för lätt påverkad”. Han framstår mer som en komisk figur än som en verklig vikingahjälte.
Einar Smörbröd
Einar Smörbröd var barnbarn till Thorfinn Skallklyvare, jarl av Orkney, och Groa, barnbarn till Aud den Djuptänkta. Enligt Orkneyingasagan drogs Einar in i ett nät av svek och rivalitet över jarldömet på Orkney, där Ragnhild, dotter till Eirik Blodyxa, spelade en central roll.
Ragnhild var först gift med Arnfinn, son till Thorfinn och hans arvtagare, men hon lät honom mördas i Murkle i Caithness och gifte sig sedan med hans bror Havard. Einar Smörbröd och Ragnhild konspirerade sedan för att döda Havard i ett slag vid Stenness på Orkney. Einar Smörbröd dödades senare av sin kusin Einar Hårdmule, på Ragnhilds order.
Einar Smörbröd är mest ihågkommen för sitt egendomliga smeknamn, vars ursprung förblir ett mysterium.
Ragnvald från Ed
Ragnvald är endast känd från en runsten som han lät rista till minne av sin mor vid Ed, nära Stockholm, troligen i början av 1000-talet. Runinskriften lyder: ”Ragnvald lät hugga runorna till minne av Fastvi, sin mor, Onäms dotter. Hon dog i Ed. Gud hjälpe hennes själ. Ragnvald lät hugga runorna, som var i Grekland och ledare för här.”
Trots sin korthet ger inskriptionen värdefull information om Ragnvald. Han var både en framgångsrik krigare och en kärleksfull son som reste en sten till minne av sin mor. Som många andra vikingar på 1000-talet visar hans bön till Gud att Ragnvald, om än inte hans mor, var kristen.
Ragnvald kan ha blivit kristen efter sina upplevelser i ”Grekland”. Detta syftar inte bara på Grekland, utan på hela det bysantinska riket, vars huvudstad var dagens Istanbul, känd för vikingarna som Miklagard. Ragnvald reste hela vägen till Turkiet och tjänstgjorde troligen som officer i den varjagiska livvakten, en enhet inom den bysantinska armén som bestod av vikingakrigare. Denna livvakt visar hur långt vikingarnas rykte sträckte sig.
Bjarni Herjolfsson
Bjarni Herjolfsson var kapten på det första europeiska skepp som upptäckte Nordamerika (Vinland). Ofta ges äran till Leif Eriksson, känd som Leif den lycklige, men det var Bjarni som av misstag upptäckte det nya landet år 986. Han var på väg till Grönland men drevs ur kurs i en storm och såg den nordamerikanska kusten.
Bjarni landsteg aldrig utan återvände till Grönland. Även om hans upptäckt var oavsiktlig är den en anmärkningsvärd prestation.
Freydis Eiriksdotter
Freydis, syster till Leif Eriksson och dotter till Eirik den Röde, var lika hård och hänsynslös som vilken vikingakrigare som helst. Hon deltog i två expeditioner till Vinland och visade sig vara både tuff och orädd. Vid ett tillfälle, trots att hon var gravid, tog hon upp ett svärd och drev tillbaka en fientlig attack.
Vid en annan expedition lät hon mörda medlemmarna av en konkurrerande expedition och hotade sina egna män att hålla tyst om händelsen på vägen tillbaka till Grönland.
Knut den Store
Knut den Store var son till Svein Tveskägg och blev kung över både England och Danmark. Genom sina militära framgångar och strategiska äktenskap skapade han ett av de största rikena runt Nordsjön. Under hans styre blomstrade både England och Danmark ekonomiskt och kulturellt, och Knut reste till och med på en fredlig pilgrimsfärd till Rom för att träffa påven.
Knut kan på många sätt ses som mer av en anglosaxisk kung än en viking, vilket visar hur väl vikingarna kunde anpassa sig till olika kulturer.
